Ansvar, ansvar, ansvar (och Råsmart i tv igen!)

Postad av ulrika den 24 Feb, 2011 i Okategoriserade | 4 kommentarer »

Igår när jag skrev detta satt jag med ett batteri i datorn som var på väg att dö. Så jag hade superbråttom och skrev således som en kråka. Nu har jag rensat något, ledsen för slarvet!/Ulrika

Det händer att föräldrar kommer till mig med en gnällig attityd. ”Min son äter inte ditt eller datt eller dutt. Jag har försökt allt. Det går inte. Han vill bara ha välling, köttbullar, pannkakor…”

Eller vad det nu kan vara som barnet snöat in på. Och så fortsätter klagosången om hur OMÖJLIGT det är att få ungen att äta något annat. Det kan vara föräldrar till ettåringar och det kan vara föräldrar till tonåringar, ingen skillnad.

Jag är fullt medveten om att mat och barn kan vara ett knepigt kapitel. Jag har själv en mellanson som är rätt picky, han vill för det mesta inte ens smaka på nya saker, men icke desto mindre behöver han ju mat med näring. Ingen kommer undan. Jag har själv varit på BVC och pratat om mat och hört en läkare säga: ”Det finns ju barn som bara äter pasta under hela sin uppväxt. Det går ju bra det också, de överlever.”

Ja. Och nej. Det går inte så bra. De överlever i regel, men den som inte får in sig vitaminer, mineraler, bra fettsyror, bra proteiner får sämre förutsättningar att växa, hålla sig friska, kunna koncentrera sig i skolan, hålla gott humör, ta in ny kunskap, stå pall mot virus, motverka allvarliga sjukdomar på kort och lång sikt, sova tungt och gott hela nätter. Men de överlever (för det mesta). Visst. Men är det verkligen det vi är ute efter här: Att barnen blott ska överleva?

I think not.

En del ungar vägrar helt enkelt att äta av Clintonprincipen: för att de kan.

Och en strid om att man måste smaka, måste äta upp, bara en tugga till osv kan man som förälder aldrig vinna.

Men det finns inga hopplösa fall.

Ett litet barn som ”vägrar allt utom pasta”, har fått god hjälp på vägen att ställa in sina smaklökar på just pasta. Och det är inget barnet går ut och handlar, kokar och serverar själv, eller hur?

En sexåring som inte äter mat, men glatt 3-4 flaskor välling om dagen, kokar inte heller vällingen själv och häller upp på flaska, eller hur?

Det finns någon som tagit det ansvaret för att förse barnet med pasta, välling osv, eller hur?

Jag får lust att citera min sömnguru och lifesaver, Anna Wahlgren, som gör livet med barn så enkelt för många av oss:

”Ge förutsättningarna!”

Så enkelt. Det är det enda man kan göra. Men det är inte det samma som att sätta fram en portion vettig mat och om den ratas slänga fram en macka och dagen därpå fortsätta i gamla spår. Det är inte att ”ge förutsättningarna”, det är att belöna matvägran.

Att ge förutsättningarna är att servera maten, säga varsågod, äta själv och njuta av maten. Att servera barnen samma mat som oss vuxna, om och om igen. Att ta bort ALL bukfylla.

Det tar tid för smaklökar att vänja sig, men den bästa hjälpen är HUNGER. Gammal hederlig hunger. Som vi aldrig behöver uppleva här i Sverige. Men som ger oss aptit, gör oss matglada och nyfikna på olika maträtter.

Det kan ta ett par dagar. Men det gör inget. Bara ta ansvar. Vill du att barnet ska äta annat än välling (eller vad det nu kan vara som barnet snöat in på), så måste du sluta servera det. Det är inte konstigare än att om du vill bli stark, så måste du upp ur soffan. Vill du få bättre flås, så måste du ut och röra på dig. Att sitta kvar i soffan kväll efter kväll och pipa över att man av svag och har dålig kondis… ja, det förändrar inte saken. Sorry. Man måste agera och sluta göra det man alltid gjort (med oönskat resultat). 

En del föräldrar berättar för mig att de känner sig som dåliga föräldrar om deras barn inte tycker om maten, därför serverar de bara mat som de vet att de gillar. Ja, så kanske det är. Man kanske är en dålig förälder om man i sanning gör det som behövs för att hjälpa barnet äta mat med näring. Mycket möjligt. Men jag tycker inte det. Jag känner mig som en betydligt sämre förälder de stressiga dagar då vi tar hjälp av en kastrull pasta och Mama Scan (ja, vår vardag är också hektisk och dåligt planerad emellanåt!). Hur mätta och glada ungarna än blir.

Visst är det så att de allra flesta av oss gör så gott vi kan, större delen av tiden. Men ibland (ofta) kan man faktiskt mer än man tror!

Så. Det var dagens brandtal. Vill du uppleva en mildare utgåva av mig kan du slå på TV4 i morgon, då gästar jag Malou i Efter Tio. Jag är med omkring 10.45, tror jag.

 
 

En vecka i en Råsmart mammas liv

Postad av ulrika den 17 Feb, 2011 i Okategoriserade | 2 kommentarer »

Ok. Nu har jag fått frågan från flera av er:

”Kan du berätta hur din råsmarta vardag ser ut, utan socker och all denna motion och näring som hela tiden talar om?”

Så jag antecknade lite under förra veckan för den som är nyfiken:

Måndag: Hemma med Hedda. Vi gör olika ärenden och fixar och donar och planerar inför veckans alla utmaningar. Kör en timmes yoga på kvällen, superskönt. Mediterar exakt 12 minuter (övar mig i att meditera exakt 12 minuter utan klocka – och det funkar!)

Tisdag: Börjar dagen tidigt. Handlar inför en Hemma hos kurs, som jag håller hela förmiddagen. Efter lunch lite administration, sedan inköp till onsdagens heldagskurs. SVINHALT! Kommer knappt fram till dagmamman när jag ska hämta barnen. Ensam hemma med barnen på kvällen, yogar och dricker grönt te. Går och lägger mig tidigt, trots en känsla av att ligga efter på jobbfronten.

Onsdag: Håller matlagningskurs hela dagen, superkul och givande att hjälpa föräldrar som vill hitta nya, bättre alternativ till familjematen. Styrketränar lite på kvällen och lägger mig tidigt. Mediterar i exakt 12 minuter först.

Torsdag: Dagen börjar tidigt med inköp till en Hemma hos-kurs, som jag håller hela förmiddagen. Åker hem och äter snabb middag, svidar om och drar djupa andetag. Ut i snöstormen och håller föredrag om Råsmart livsstil. Superkul! Avslutar kvällen med att handla till fredagens hemliga projekt (som ni snart får veta mer om). Dagen slutar sent, efter att ha packat och fixat och förberett inför fredagen. Mediterar 12 minuter innan jag somnar.

Fredag: Vaknar tidigt och yogar i 20 minuter, solhälsning och lite ryggvridningar, kort meditation på det. Superspännande Hemligt Projekt på förmiddagen. Stor mental urladdning. Snökaos i Stockholm, eftermiddagens möte blir inställt och jag sitter hemma mitt i familjekaoset och fixar med lite jobb. På eftermiddagen åker jag och Hugo till city och köper stans bästa sushi och går på after work med mitt affärsnätverk, i en bar med utsikt över hela Stockholm. Vi dricker Ramlösa och äter cashewnötter. Jag nävterkar och han leker med en nyckelknippa. Åker hem och fredagsmyser med familjen. När barnen lagt sig ordnar vi inför lördagens 3-årskalas (fixar köttfärsstpett, rullar kokos- och chokladbollar, packar fiskdammspåsar, ordnar och fixar). Somnar i soffan framför Let’s dance. Hann dricka två munnar gott rödvin.

Lördag: Barnkalas på förmiddagen, släktkalas på eftermiddagen. I pausen improviserar jag fram en sockerfri banan- och mandelkaka, skalar och klyftar rödbetor som jag kör i ugnen 30 minuter. De hamnar i en sallad tillsammans med fetaost och bladgrönt. Råkar riva sönder min favoritkläning på ett kökslådehantag och blir jättesur och ledsen. Gör ett nytt försök med en flaska vin (vitt denna gång), men det är på tok för sött för mig, så jag dricker te istället och kollar på en rätt risig Melodifestival. Är sugen på NÅGOT, men vet inte riktigt vad, så jag småäter och känner mig rastlös. Håller mig vaken. Fortfarande arg på mig själv för att jag rev sönder klännigen. (Det sitter i även i skrivande stund.)

Söndag: Åker ner till city med Hugo för att köpa present till hans kompis, som har kalas på eftermiddagen. Glömt plånboken, så hem igen, ner igen, blir stressad och väljer en kycklingburgare på Burger King (blir inte mätt!), går på kalas där jag dricker kaffe och äter ett geléhjärta (blä!), går hem och överväger att äta glass i stora lass. Jag är trött och vill mot bättre vetande ha den där tunga, trista, dästa känslan som gör det ”ok” att dåsa i soffan. Trött och rastlös, så jag småäter en nöt här, en nöt där, ett äpple här, en kiwi där…  Tänker om och väljer en lång dusch, te och Råsmarta kokosbollar som finns kvar från gårdagen istället. Pustar ut framför Solsidan efter en väldigt häftig vecka. I säng tidigt.

En intensiv vecka, med många häftiga möten och upplevelser. Andra veckor är betydligt mer grå. Jag kan gärna beskriva en sån vecka för er också, en riktig ”leverpastejsvecka”, snart.

Som ni ser tenderar jag att sabotera för mig själv mot slutet av veckan, när jag var trött, sur och hade fått för lite tid för mig själv, min träning och återhämtning. Då orkar jag inte yoga, träna, meditera, utan frestas av sånt som gör mig ännu tröttare och ger mig dåligt samvete.

Känner du igen dig? I så fall ska du hålla utkik i mitt nyhetsbrev (anmäl dig på www.rasmart.se), jag sitter nämligen och planerar en Råsmart kick off, som ger dig redskapen, motivationen, lusten och kunskaperna som håller dig på rätt spår trots frestelser, stress, omgivning, omständigheter och annat som kan ge dig en ”anledning” att sjunka ner i soffan med chips och läsk!

Jag är som ett barn på julafton, det kommer att bli SÅ häftigt!

Det blir en heldag i Stockholm. Någon som vill tipsa om en fantastisk lokal, jag letar och letar men har svårt att bestämma mig…!

 
 

Min hud är som ekologisk leverpastej:

Postad av ulrika den 17 Feb, 2011 i Okategoriserade | 4 kommentarer »

grå, blek, torr, kärv, utan lyster, spänst och gnista.  Inget ovanligt i iskall februari, men ack så tråkigt.

Blåbär, linfröolja, tomater, lax i alla ära, men här behövs tyngre artilleri!

Vad ska jag göra? Bomba mig med tips, tack? Vem har en fantastiska (ekologisk!) huterapeut (i Stockholm)?

Vem har provat THE KRÄM (utan parabener och mineraloljor)?

Vem har huskurer för en gåblek morsa…?

Annat man kan göra?

Hit me!

ulrika@rasmart.se eller i kommentarsfältet!

 
 

Jag är Alvas jobbiga morsa

Postad av ulrika den 16 Feb, 2011 i Okategoriserade | 1 kommentar »

Jag har ingen dotter som heter Alva. Men jag är ändå Alvas jobbiga morsa.

Såhär:

Förra fredagen var jag och såg Henrik Schyffert och fredrik Lindström spexa om vår längtan efter lycka, gemenskap, kärlek och ett liv så som det framställs i livsstilsreportagen.

En underbar show.

Ett avsnitt handlade om att Schyffert och hans fru hade det lite knackigt ibland, men efter ett föräldramöte, där ALVAS JOBBIGA MORSA klivit fram i sina five finger shoes (står förstås på min önskelista!), pratat om ”SIIIITT BAAAARN, MATALLERGIIIIER, SPECIAL-SPECIAL och ”JAG HAR HAR HÖRT ATT DET FÖREKOMMER SOOOOCKER HÄR…!” åkte de hem, tände ljus, öppnade en flaska vin och hittde en slags gemenskap i att sitta där hemmaoch hata ALVAS JOBBIGA MORSA. Som de tyckte var helt dum i huvet.

En del personer är väldigt rädda för att sticka ut som Alvas jobbiga morsa. Tänk om Schyffert sitter hemma och spyr galla över en. Eller gör EN SHOW om en…?!

Men jag säger bara: WAOW!

Jag är ju Alvas jobbiga morsa, på pricken! Och jag räddar äktenskap på kuppen. STOLT över det är jag!!

 
 

Grön smoothie

Postad av ulrika den 14 Feb, 2011 i Okategoriserade | 2 kommentarer »

Vill min mage ha varje dag nu. Kan göras på hundra olika vis. Här är en, sötare variant:

1 paket djupfryst mango

2 tråg babyspenat (140 gram)

1 liter vatten

Kör i mixer tills du har en slät dryck. På tok för söt för mig just nu, eftersom jag kör ”Sockerfri februari”, men en utmärkt start på dagen för er som fixar lite sött i tillvaron!

Mums. Säger både smaklökar och mage.

 
 
Vi använder cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli bättre. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies. Läs mer | OK