Coolaste helgen!

Postad av ulrika den 30 Jan, 2012 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Coolaste helgen!

Mina barn är inte så beresta. Det är liksom en del av livet som får vänta, det där med resor. Men vi börjar så sakteliga värma upp den där resmuskeln nu. Lugnt och fint. Så årets första resa gick till…. Arlanda.

Jag och killarna vinkade av resten av familjen och sammanstrålade med en kompis som har lite äldre barn, snart 8 och 10. De är givetvis killarnas stora idoler. Och jag älskar dessa ungar, för de har ett gudomligt tålamod, de är extremt rara och vänliga mot mina ungar och lekar och skojar och läser och roar dem kungligt. Utan mutor.

Men. Det blev alltså fredagsmys på Waynes och planespotting, middag på McDonalds med mera planespotting, mera fredagsmys när vi checkat in på jumbohostel (jumbojet ombyggd till vandrarhem!) och massor av prat och lek till sent om aftonen. Och så frukost med idolerna i cockpit på lördag morgon.

Det blev nästan för mycket av det goda (det BLEV för mycket av det goda, vi gick all in med skräpmat och glass och till och med läsk. Herman blir inte charmig av att ha blodsockret i berg- och dalbana. Och båda ungarna var vrålhungriga när de skulle sova, de tuggade mandlar för glatta livet. Och då hade vi ändå förstärkt skräpmaten med morötter och mandlar. Herman låter faktiskt pommes fritsen ligga, fast han vill alltid ha. Men inte äta…)

Men nu börja jag redan planera för nästa äventyr, vi behöver inte resa långt för att ha kul!

 
 

Det skämmiga blir goda minnen

Postad av ulrika den 25 Jan, 2012 i Råsmart | 2 kommentarer »

Ibland kan jag känna mig så i åt helskotta präktig. Min präktiga, råsmarta livsstil är mitt jobb och därför med mig hela tiden. Även när jag tar ett glas vin. Eller två, i ren trots mot det präktiga.

Men så värst mycket kröka blir det förstås inte. Jag orkar inte, gillar inte och vill inte.

Kolla här:

Så ser det ut i barskåpet här hemma…

Men åter till det präktiga. Det är ett återkommande tema jag hör råsmarta föräldrar berätta om. Att det fnissas lite bakom ryggen när de kommer med sina präktiga matsäckar, att barnen tycker att det är lite skämmigt när det inte bjuds på Oboy och skorpor eller det som är värre när de har kompisar med hem. ”För det får vi hemma hos XXXX”

Men vet ni vad?

Jag tror att det är det som är skämmigt nu, som blir de goda minnena vi bär med oss.

Det blir helt enkelt inga goda historier av att följa strömmen. Det jag minns från min egen barndom, är ju där mamma och pappa utmärkte sig. Min mamma var ingen hejare i köket, det ska sägas. Det var alla min kompisars mammor (var alla mammor det på 70-talet?). De kunde göra kalops och annat präktigt. Det kunde inte min mamma. Hon värmde lite krossade tomater och och kokade bandspagetti. Eller så var det rätt och slätt te och knäckemackor till middag. Och baka var hon inte heller någon fena på. Jag minns särskilt när hon bakade bullar till mitt födelsedagskalas, mycket stolt över att HA GJORT SJÄLV. Men så svassar hon in med bullfatet och säger glatt: ”Jag har bakat dom själv! Men jag glömde sockret, så ni får doppa!”

Ja… det glömmer ju ingen. Det blev en god historia. Det blev ett roligt minne. Då var det ju sjukt skämmigt, men vi växer ju upp. Och bär med oss de där roliga historierna, de som viker från strömmen.

Så leve det präktiga och skämmiga!

 
 

Just ja, jag är ny expert på motivation.se!

Postad av ulrika den 24 Jan, 2012 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Just ja, jag är ny expert på motivation.se!

Jag kommer att skriva krönikor där varannan vecka framöver, om kost och mental prestation. Ta en titt, det är en väldigt inspirerande sajt!

Här hittar du min första krönika!

 

 

 
 

Ljusglimtar i den grå vardagen

Postad av ulrika den 24 Jan, 2012 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Ljusglimtar i den grå vardagen

På sistone har jag känt mig lite tungsint. Och inte riktigt förstått varför. Men nu kopplar jag: Jag har saknat vita vinterdagar ute i pulkabacken! Ljusterapi för morsor. Så i söndags när solen dessutom kikade fram och de tände grillen i parken, så visste mina lyckohormoner inga gränser! Jag hade kladdat ihop lite goda müslibars (recept kommer i nyhetsbrevet i veckan!) och så kompletterade vi med lite vanlig grillad skitkorv till glada ungar (jaja, det finns utrymme för sånt!)

En kopp kaffe och lite mandlar till mig.

Och andra ljusglimtar: Igår när jag hämtade barnen kl 16 så var det inte kolmörkt ute! Fantastiskt!

En ljusglimt till: rasmart.se är up and running igen after gårdagens haveri. Kommunikationsmiss mellan mitt gamla och mitt nya webbhotell. Jag trodde jag skulle få en hjärtinfarkt. GUUUUD vad frustrerande det kan vara med all teknik och allt man bör veta som man inte vet. men jag överlevde. Det kostade en Läkerolask som jag hittade i skåpet och en hel del svordomar (hrm).

Okej, pallar ni en till ljusglimt? Den har inget med kost att göra, men väl med mina ungar. Jag älskar dem gränslöst, men Hedda har skuttat rakt in i sin trotsålder AND ITS BAD!!! Herrejösses. Jag har ju vart igenom trots med både Hugo ochHerman, så jag trodde att jag ”visste hur det var”. HAHAHAHA. HA.

Det tar sig uttryck bland annat som en extrem mammighet. Rätt charmerande. Trotsen är så söt att hon kan få mig till  nästan vad som helst. Som att sitta bredvid hennes säng i evigheter och hålla handen. Killarna har vant sig, från att kräva att jag ska gå ner innan de kan somna, tycker de nu att det är ok att jag är där (de sover alla i samma rum). Vi berättar sagor för varandra. De handlar nästan alltid om Gröna lund är Hugo och Herman berättar. Hedda är väldigt präglad av det råsmarta:

”Det var en gång en mamma och en liten pojke. Och han skulle köpa lördagsgodis. Så fick han en spade. Och då fick han dö. Så var visan slut!” (i gladaste dur!)

Nu har jag tröttnat på att sitta där och berätta sagor. Så igår bestämde jag: ”Nu berättar vi morgonsagor istället!” Och det tyckte alla var en bra idé, så det blev en sagomorgon här hemma. Med tända ljus och varm gröt.

Herregud vad härlig den grå vardagen kan vara!

 
 

Majjo (tyckte jag inte heller om)

Postad av ulrika den 20 Jan, 2012 i Råsmart | 3 kommentarer »

En annan sak som jag ”visste” att jag inte gillar är majonnäs. Men det visade sig vara helt fel. Jag älskar majonnäs! Problemet var bara att jag tills för ett par år sedan bara hade ätit köpemajjo. Och DET är inte majjo, om du frågar mig.

Eländigt det där med olja, för man vill ju ha en smakneutral. Och väljer då en varmpressad (totalt misshandlad) olja utan ett spår av näringsämnen kvar.

Kallpressad olivolja bli lätt för bittert (funkar om man gör riktigt smaksatt majjo, men mycket chili och vitlök, till exempel) och kallpressad rapsolja smakar bondgård. Hua.

Jag tror inte en klick majjo på varmpressad olja någon gång då och då är en förskräcklig hälsobov. Så jag håller mig till smaklös olja av solros eller raps de gånger jag gör majjo.

Vilket jag gjorde igår.

Så här gör jag min godaste majjo (jag gillar när den är tjock!)

3 äggulor

1 rejäl nypa smör

2 msk vitvinsvinäger

1 tsk dijonsenap

1 liten kryfta vitlök

1 tsk sambal oelek

Mixa med stavmixer.

Tillsätt smaklös olja i en tunn stråle, tills majjon börjar tjockna. När den väl blivit tjock vispar jag ner resten av oljan, 2,3 dl, för hand. Håller någon vecka i kylen i lufttät burk.

Hedda dippade morötter i sin och smaskade lustfyllt… Jag åt min med ugnsrostad paprika, mums!

 
 
Vi använder cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli bättre. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies. Läs mer | OK