Det ska vara sunt. OCH billigt, miljövänligt, hållbart, klimatsmart, helylle…

Postad av ulrika den 31 Maj, 2012 i Råsmart | 2 kommentarer »

Jag kom bara att tänka på en sak. Det är inte alls meningen att låta som ett gnälligt offer, jag bara kom att tänka på det i samband med mitt experiment med att hålla en budget:
Ofta möts jag (och andra som jobbar med hälsosam kost) av medvetna invändningar om pris, miljö och hållbarhet. Ska man äta sunt, ska det DESSUTOM vara prisvärt och hållbart.
Jag har diskuterat detta med ett par ”vanliga kockar”, som jobbar med helt ”vanlig mat”, med smör, grädde och socker. De upplever inte alls att de får lika mycket frågor, kommentarer och önskemål och att det DESSUTOM ska vara ekonomiskt, hållbart och klimatsmart. Delvis, ja, men jag tror få tjatar på gourmetkockar som Per Morberg att hans goda mat ska vara ekonomisk, säsongsanpassad och klimatsmart OCKSÅ.
Vad säger du? Ställer vi högre krav på dessa parametrar när vi lagar SUND mat, än när vi lagar annan mat?
Min egen filosofi är att sikta på 80/20 i alla avseenden, även när det gäller säsong, ekonomi och ekologi. 80 procent säsongsanpassat, 80 procent miljövänligt och så lite kött och importerade saker på toppen av det. Som kanske får kosta lite mer än basen. På så vis håller jag motivationen uppe och slipper hamna i att det blir allt för präktigt och grovt. Jag revolterar alltid förr eller senare om det ALLTID ska vara präktigt, sunt, medvetet och helylle. Hur gör du?

 
 

Sabotör: Oförutsedd picknick!

Postad av ulrika den 30 Maj, 2012 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Sabotör: Oförutsedd picknick!

Igår hämtade jag glatt ungarna hos dagmamman. Fick veta att det var favorit i repris på gång: Dagens utflykt till en superpark innebar även att barnen skulle ha med sig egen matsäck. Det var något jag själv initierade förra året, och ungarna älskar att ha sin egen mat med sig i en liten låda.

Ungarna hade diskuterat vad de ville ha och jag fick veta att mina ungar hade haft skrytkalas om vilken FANTASTISK PASTASALLAD (!!!) deras mamma kan göra, men brun pasta, massor av ”kålhuvud”, balsamvinäger, kalkon och gräslök. Så det hade de bespetsat sig på, förstås.

Saken var bara den att vi varken hade pasta, kål, gräslök, balsamvinäger eller kalkon hemma och jag kom till dagmamman utan plånbok. PLUS att Henrik var borta hela kvällen, så vi gick hem och åt, vilade en stund för att sedan gå till butiken för att handla.
Det är inte billigt att gå in i en liten butik 18.45 på kvällen med 3 trötta barn. I alla fall inte om man vill bo kvar i stadsdelen.
Alla möjliga förslag om spännande inköp fick diplomatiskt avslås (med en otrolig framgång, som ni förstår. En rar dam lutade sig förstående fram och sa: ”De växer upp! Jag vet att det är svårt att tro, men de gör det och det är faktiskt rätt skönt! Håll ut!”)

Kalaset gick på 300 spänn. Inga jättesummor, med jag inser att det där man att handla med trötta barn och utan plan, kan bli många hundralappar på en månad, oavsett om man har en ambition om att äta näringsrik mat eller ej.

Upprepar: Det handlar som vanligt om PLANERING och jag ska försöka börja gilla planering!

 
 

Vecka 1: 1507 kronor!

Postad av ulrika den 29 Maj, 2012 i Råsmart | 1 kommentar »

Det går väl sådär, för att vara ärlig. Jag var väldig uppmärksam på vad jag handlade de första tre dagarna på mitt experiment. Men sen sket sig planeringen lite. Och sen lite till. Matsedeln sprack, det blev impulsköp och oplanerade luncher i farten (den här årstiden är ju crazy!)
Vi har haft ganska mycket besökare, samtidigt som en del familjemedlemmar har ätit borta vissa dagar. Så kanske går det på ett ut. Men vi har också haft en tokrolig helg, med besök på Grönan (hade lite matsäck med, tvivlar på att det finns något prisvärt att köpa i matväg där) och ganska mycket fest. Ett icke-råsmart restaurangbesök för mig och Hugo ingår också när jag nu räknar ihop matkvittona och hamnar på 1507 kronor. Jag tror att Henrik gjort något litet fruktköp utöver det.
Min största insikt efter denna vecka är att jag är helt ointresserad av att planera och leva efter en plan. Jag är impulsiv och spontan och det kan ju vara en gåva i många avseenden, men när det gäller att hålla en budget (eller kostplan för den delen), så är det en försvårande omständighet. Jag vet inte om jag är intresserad av att göra något åt det. Inte för att jag inte kan, för det är klart att jag kan om jag måste, men jag kan inte motivera mig tillräckligt, helt enkelt. Precis på samma sätt som jag troligtvis aldrig kommer att kunna motivera mig att leva 100 % enligt en specifik kostplan.

Vi fortsätter experimentet, men inför denna vecka har jag inte skrivit någon matsedel. Vi går stafett här hemma och har mormor på besök som hjälpande hand, så det blir lite snabba lösningar. Ställer mig och steker en stor laddning plättar på jyttemjöl och skär upp en stor burk med olika grönsaksstavar ikväll. Det får fungera som snabblösning när vi inte hinner stå vid spisen och laga en perfekt middag för fem.

Så är det ju ibland.

Den här veckan inledde jag alltså på vanligt vis, med att gå in i butiken och köpa allt det jag tänker kan vara bra att ha hemma: grönsaker, frukt, nötter, frön, havregryn och så vidare. Det klarar vi oss långt på. Frågan är om budgeten håller på det viset?
Om en vecka vet vi!

 
 

Råsmart började med Spara och Slösa

Postad av ulrika den 24 Maj, 2012 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Råsmart började med Spara och Slösa

När hela det här råsmarta konceptet startade var vi två småbarnsmorsor som satt i mitt kök, åt kräftor, drack folkis och ville göra något kul tillsammans. Helena är kock och jag var färsk kostrådgivare, så vi vill kombinera våra kunskaper. Hon med recept, jag med näringslära. Det blev en blogg och ett par kurser i vegetarisk gorurmetmatlagning. ”Råsmart!” kallade vi det hela, med tanke på att vi använde råvaror så smart.
Utgångspunkten var intressant:
Hon bor på landet, odlar en massa mat, storhandlar, sparar gärna till långa resor och fick 4000 kronor att räcka för en familj på 4. Barnen gick på dagis och åt där. De åt pasta, bröd och annat som inte är en del av vår vardagskost.
Jag bor i stan, handlar lite hipp som happ, tycker det är trist att planera, hade två barn hemma, dvs, vi har 3 personer som åt all mat hemma (det var rätt dyrt, kan jag säga, med alla luncher och alla mellanmål, utflykter och fikastunder med andra morsor!). Vårt matkonto låg på det dubbla, dvs 8000.
Det gör det inte längre. Dels har jag blivit bättre på att planera, dels är det inte riktigt lika mycket experimenterande (och svinn) i köket som då. All recept till boken är faktiskt framtagna i min egen familj, på mitt hushållskonto. Nu är ju receptutveckling en del av mitt jobb, så nu köper jag varor till det separat. Så jag skulle faktiskt tippa att vårt nuvarande matkonto ligger på omkring 1500 kronor per månad. Vi får se, helt enkelt, allt eftersom månaden går. För jag ska ju inte äta annorlunda, eller snåla, bara göra medvetna val och mindre impulsköp.

Vår gamla blogg hittar du här, Helena hoppade som sagt av efter ett tag men i början av bloggen har hon ett och annat bra tips om prisvärd mat att dela med sig av!
http://rasmart.blogspot.se/
Det ar tider det *semtimental*

 
 

Farmor hade 9 barn och näringsbombade ungarnas mat!

Postad av ulrika den 23 Maj, 2012 i Råsmart | 1 kommentar »

Min farmor är i himlen och jag är så ledsen för det. Hon födde 9 barn. Själv var hon ensambarn, precis som jag. Hon växte upp på Drottningholm, där hennes pappa var hästkarl av något slag och flyttade sedan till Nordupplands skogar där hon senare gifte sig med min farfar. Farmor födde 9 barn – på 15 år!!! Detta var på 30- och 40-talet, det passerade folk på flykt och i hushållet ingick en del arbetsfolk också. Man kan tänka sig att hon var rätt sliten, lindrigt uttryckt.
Jag minns henne dock som en sjukt spänstig gumma som cyklade, åkte skidor, gick på gympa, tog sparkstöttingen när hon skulle någonstans. När hon 90 år gammal kom till ett vårdhem, klagade hon över att de andra var så senila och gick vilse och inte orkade gå på promenad. ”Det är för dåligt, tycker jag!”
Ett par år senare dog hon och det var innan jag själv fick barn. MEN vad jag önskar att jag kunde få prata med henne nu, höra hur hon förhöll sig till barn, familj, uppfostran, mat och allt det där som upptar rätt stor del av mitt liv.
Jag tvivlar inte på att det var tufft. Jag tvivlar inte på att min pappa, som är yngst, hade en rätt hård uppväxt. Han berättar historier om hur han fick klämma fast traktorratten i armvecken för att nå ned till kopplingen på traktorn när det var tid för skörd. Såklart det var hårt! Alla fick jobba och när de åkte på semester var det rullande schema bland barnen, alla kunde inte åka med varje år. Så det är lite fult av mig att sitta om romantisera den tiden. Jag vill inte byta. Men pappa (som för övrigt hatar dill, ”för mycket dillkött som barn!”, berättar ibland historier som får mig att förstå att det finns flera starka band mellan mig och farmor.
Häromdagen när pappa hjälpte mig plocka nässlor berättade han att ”morsan smulade torkade nässlor på knäckemackorna åt oss ungar. Sa att det var mycket järn i.”
Jag är en bondjänta och farmor var råsmart långt innan Råsmart fanns!

 
 
Vi använder cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli bättre. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies. Läs mer | OK