Ska jag säga det du vill höra eller ska jag vara ärlig?

Postad av ulrika den 31 Aug, 2012 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Ska jag säga det du vill höra eller ska jag vara ärlig?

Det är så intressant att se hur människor förhåller sig till en när man jobbar med kost. Jag märker att många drar en lättnadens suck när jag tar en kopp kaffe. Medan andra knackar mig på axeln och avfyrar ”DÅLIG FÖREBILD!” när jag slinker in på McDonalds med ungarna.

När man läser om folks åsikter på bloggar, twitter osv kan man bli lätt förskräckt och bara få lust att lägga sig ner och spela död, inte våga stå för någonting. En del tycker att det är ”oproffsigt och osportsligt” när en gyminstruktör avrundar passet med att ge vintips. Andra tycker att det är otroligt befriande och känner stort förtroende för en instruktör som har utrymme för både och i sitt liv. En del tycker att det saboterar en hälsoprofils varumärke att synas på bio med en påse godis. Andra tycker att det är just det som ÄR varumärket, att det finns ett vist utrymme för godis – ÄVEN om man jobbar med hälsa.

Som ett resultat ser jag många kollegor som antingen väljer att visa upp en bild som signalerar en betydligt slappare livsstil än vad de egenligen har. ”Jajjamänsan, klart man kan käka bröd och godis, livets goda, mumselimums, lagom ska det vara, inga extremer här inte…!” (Fast de i själva verket aldrig skulle äta bröd till vardags). De brukar vara lätta att gilla. Och så har vi dem som äter kakor och tar ett glas vin i smyg, av rädsla att bli utpekade på ”oproffsiga” på twitter.

I söndags var coola Olga Rönnberg i TV4 gav träningstips. I studion var även en bagare som älskade sitt bröd. Olga fick frågan om vad hon tycker om bröd och ganska ärligt och uppriktigt svarade hon att det inte är något hon äter varje dag, utan att börja rabbla argument mot bröd i vardagen (det finns MÅNGA, det står jag för – även om jag faktiskt ska baka i helgen!). Hon åt en bit och berömde brödet. Och TACK OCH LOV för att hon åt! Hon har ändå blivit så häcklad för sin lite återhållsamma inställning till bröd på bloggar den här veckan.

Bland inlägg och kommentarer verkar det mest utmärkande vara:

– folk älskar att häckla en som är ärlig: Hon äter inte bröd varje dag

– folk verkar tro att det är en uppoffring, fast det kanske i själva verket är ett skönt val

– folk verkar älska att enas kring att ”vi som äter bröd, vi är NORMALA och AVSPÄNDA”

– folk har ett väldigt stort behov att berätta om hur mycket de älskar bröd, på ett sätt som liknar försvarstal

Ursäkta franskan, men vad fan är det frågan om??!

En pt som inte äter bröd varje dag, men som ”tack och lov” smakade lite (bland kommentarerna har hon ibland försvarats med ”men hon åt ju lite bröd!” Tänk om hon INTE hade ätit, vad hade hänt då…?).

Skulle det var trovärdigt, i överensstämmelse med hennes varumärke och det hon står för – om hon jamsat med och låtsas som om hon älskade bröd? ANGÅR det någon om Olga inte äter bröd varje dag, egentligen..? Skulle hennes klienter få de resultat de får, om hon gav grönt kort för en massa bröd? Skulle hon själv vara i fullständig toppform om hon åt bröd här och där?

Jag märker själv att folk har en tendens att gilla mig mer om jag säger det de vill höra. Många vill bli bedömda, få sina val bekräftade, ”det är väl i alla fall ok…?!” och när jag inte ger en ”jajjamänsan, INGA problem alls med bröd!” så är jag helt enkelt lite irriterande. Men skulle jag låtsas att det inte fanns några problem med bröd och spannmål, så skulle jag ju inte vara ärlig och trovärdig. Jag skulle ju vara helt urvattnad och ryggradslös.

För mig får vem som helst äta hur mycket bröd som helst. Jag väljer bort det i vardagen och jag ger ingen av mina klienter rådet att klamra sig fast vid spannmål. Speciellt inte de sötsugna eller de som har problem med immunförsvar, mage, ledvärk eller autoimmuna sjukdomar. Och det måste ju få vara min och mina klienters ensak? Det BODRE inte behöva leda till att vuxna människors häcklande…?

Jaaa du… Det är inte lätt för den som vill hitta balansen ”inte för extremt” och ”inte för urvattnat”. För alla har vi ju våra egna definitioner. Och alla har bara att vinna på att ta intryck av varandra istället för att skratta ut personer som står för sina val. Gudars ska veta att det är svårt för många att hålla sin självvalda livsstil i sociala sammanhang ändå, om den skiljer sig från massans.

Nu ska jag röra ihop en glutenfri deg på rårismjöl, bovetemjöl och en massa frön! I morgon blir det macka till frukost! Gott, men inget hälsotips!

 
 

Mellis

Postad av ulrika den 30 Aug, 2012 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Mellis

Jag älskar mellis. Kanske lite för mycket, för jag äter nästan hellre mellis än huvudmål. Jag äskar också att jag nu ska fixa mellis till Hugo, till hans fruktstund. Jag tror det är min möjlighet att vara fixig och pysslig, det är nog det som gör att jag gillar mellis så himla mycket. En massa olika byttor och påsar och grejer… Igår var de små på utflykt med mormor. I ett nafs har jag plockat fram:

– köttbullar

– morotsstavar

– plommonklyftor

– en påse cocktailtomater

– 2 bananer skuren i bitar, med skalet på

– lite nötter

När de kom hem sa Hedda: ”Den där maten du hade skickat med, DEN VAR JÄTTEGOOOD!” (Och det var ju verkligen inget speciellt, bara på barnvänligt och enkelt.)

Idag fick Hugo en ask stora blåbär och en slantad morot. Ja, han blir bortskämd och jag är skyldig.

En annan dag kan de ser ut så här:

Mitt mellanmål idag:

frökex, smör och lite skivad lammkorv

Mitt mellanmål igår:

Frökex, avokado, chili och grönt te

 

Vad har du för mellanmålsfavoriter?

 
 

Äpplen som ruttnar…?

Postad av ulrika den 29 Aug, 2012 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Äpplen som ruttnar…?

Låt oss äga att du har trädgården full av äpplen som du inte vet vad du ska göra av. De kanske är sura satar, så ungarna äter dem inte så gärna. Och att fylla frysen med äpplemos ORKAR du bara inte.

Då kan du:

1) bjuda hem mig, så kommer jag med kassar och ungar och stor bil…!

2) hacka lite grovt (skär bort kärnhus), sprida ut på en plåt, pudra med kanel, krafsa runt och sätta in i ugnen på låg värme. Jag lät dessa stå på 50 grader över natten, sen ökade jag till 100 grader 2 timmar på morgonen. KLART! Fina, sega, goda äpplebitar till snacks, sallader, müsli! YUMMIE!

 

 
 

Valfrihet i skolan – överallt utom i matsalen!

Postad av ulrika den 29 Aug, 2012 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Valfrihet i skolan – överallt utom i matsalen!

Jag förstår det faktiskt inte.

Att man inte får välja sin egen kost i skolan.

Jag har hört det SÅ många gånger från föräldrar som vill erbjuda sina barn en kost fri från mat de verkar reagera negativt på (mjölk, gluten, ägg eller vad det nu kan vara), som ger diffusa symptom och som KAN vara riktigt farligt att exponeras för regelbundet om man inte fullt ut tål det. Och det kan inte blodprov eller pricktest visa.

Vi föräldrar invaggas i tron om att vi har en VALFRIHET. Vi kan välja skola – men inte välja eller välja bort viss mat om vi inte har läkarintyg. Och det är det få som får om inte tester visar svart på vitt att det är en fullskalig allergireaktion. Vi är ju många som provat oss fram och fått bort eksem, öronproblem, magproblem och infektionskänslighet genom att utesluta livsmedel som är svåra för barn att bryta ned. Men det räcker ofta inte.

Det är rätt svårt att hacka i sig att du kan välja vegetarisk kost utan någon annan förklaring än att du är vegetarian. Du kan också få specialkost på grund av religion. Men inte på grund av hälsoskäl – OM det inte finns ett bastant läkarintyg. Som kräver vilja av stål för att få – och i vissa fall smärtsamma ingrepp med narkos för barnet. För att få svar på saker men redan vet…!

Och det är dessutom inte tillåtet i svenska skolor att skicka med barnet egen mat, så det är inte en utväg, för den som inte orkar bråka för ett läkarintyg.

Dessutom, SKULLE man nu få ett intyg om mjölk- och glutenfri kost, så är det ju inte säkert att det är så himla bra mat. Det blir sannolikt glutenfri pasta och glutenfria mackor, när man hellre skulle vilja ha grova naturligt glutenfria spannmål, gröt och grönsaker…

Det stora problemet är dessutom att all mjölk- och mjölmat i skolan gör ungarna ännu kräsnare hemma!

Ska vi starta en ”rätten att välja den kost barnet mår bäst av” kampanj? Är det någon som är med på det?

Det handlar inte om ett allmänt önskemål om bättre mat i skolan, utan om rätten att välja bort mat som ens barn inte mår bra av. Att kunna säga: ”vi äter mjölk- socker och glutenfritt” och lika självklart som att säga: ”Vi är vegetarianer” – och få kost anpassad utifrån övertygelse. Att få lika mycket respekt för hälsomässiga argument som för vegetariska argument (som man ju får, oavsett anledning till sitt val).

Jag tror jag är redo för lite kamp snart…!

Mejla mig på ulrika@rasmart.se om du vill backa upp och kanske bidra med något praktiskt eller idémässigt!

 

 
 

Foten, frukstund och funderingar

Postad av ulrika den 28 Aug, 2012 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Foten, frukstund och funderingar

Småjoggade lite i lördags och igår. Foten verkar hålla, jag blir varken sämre eller bättre av att springa ett par kilometer i lugnt tempo. Drog ett par intervaller som avslutning igår och nej, det gör inte värre ont än innan. Det betyder att jag testar ett längre pass på onsdag. Jag har vansinnigt tunga ben efter hård styrka med mycket marklyft senaste veckorna, men de ska nog komma ikapp.

Ser ni dilemmat: Ju mer styrketräning, desto starkare kropp och mindre skaderisk. Men muskler väger och jag blir tyngre. Vilket betyder större belastning på foten. Hm. Jag skulle nog behöva vara lite lättare. Och så här i efterhand kan jag se att det var mitt experimenterande med ny löpteknik som ställde till det. Jag föll för allt positivt snack om barfotalöpning och har generellt sprungit mer på framfoten i sommar. Det passar lättviktare, men jag är för tung. Jag får vara lite försiktig och springa mer traditionellt, landa på hela foten.

Hugo har som jag tidigare skrivit börjat skolan. Han gillar det, men han gillar inte killen som bråkar med alla. Trist, det lägger verkligen sordin över hela glädjen att bli stor och börja skolan. Jag har lust att bara lyfta bort bråkstaken. Hugo vill inte att jag gör något, säger något, pratar med någon. Han vill bjuda hem bråkstaken på legobygge. Hjärtvärme! Eller bara list, ”if you can’t beat them, join them”. Vem vet. Jag är i alla fall glad att han försöker se positiva lösningar på problemet.

Jag är själv rätt klipsk, tycker jag: Dilemmat här hemma är att Hedda och Herman behöver gå och lägga sig 19-19.30. Hugo är inte trött då, han somnar inte förrän bortåt 20.30 och det blir rätt mycket tjafs när vi lägger dem samtidigt. Men det är inte heller helt enkelt att förklara för de små att Hugo ska vara uppe längre. Men nu har vi infört läxa. Medan vi lägger de små – vilket vi kan ägna lite extra tid åt nu – gör Hugo läxa. Skrivövningar och matte. Igår räknade han 20 tal på 5 minuter – han ÄLSKAR det! Och de små gillar läget, så länge de får en busstund på tu man hand med någon av oss vuxna.När jag kommer ner får jag och Hugo en stunds ”kvalitetstid” (vidrigt ord, men ändå), då vi dricker te, övar mer matte och 6-åringens viktiga funderingar kan sippra fram i lugn och ro. Genialt upplägg, om jag själv får säga det!

I skolan har de förstås fruktstund. Många har grönsaker med sig, det är ju rätt upplyftande att se. Nötter är förbjudet i skolan och socker är tillåtet. Det är mindre upplyftande. Jag förstår nötförbudet, men inte det andra.

Nu ska jag göra färdigt septembers tema till Klubb Råsmart: Vitaminer och mineraler – vilka är de, vad gör de, vilka är viktiga att undvika brist av, hur samspelar de och vad kan man egentligen förvänta sig av vitaminer och mineraler…? Är det dunderhonung som  ger ”extra boost” eller är det ”bara” ämnen som styr sofistikerat finlir i kroppen och är mer som en pensionsförsäkringar än snabba klipp day trading?

Jag avslöjar ALLT i Klubb Råsmart i september!

 
 
Vi använder cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli bättre. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies. Läs mer | OK