Chia-hypen, något för mig?

Postad av ulrika den 22 Jan, 2013 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Chia-hypen, något för mig?

 

Kanske har den gått dig helt förbi, men lika möjligt är det att du också drabbats av den: CHIA-HYPEN!

Som med alla så kallade superfoods (exptiska bär, frukter, frön och så vidare) tillskrivs chiafrön alla möjliga gudagoda egenskaper. ”Rika på omega-3 och används av idrottsmän världen över” brukar ivrarna hojta. Järn, magnesium, kalcium dessutom!!!

Ibland kan man få känslan av att alla dessa goji, acai, inca, hampa, guarana, noni, lucuma, maca, spirulina, vetegräs – you name it – är nästan livsnödvändiga. Som om vi borde basera vår kost på dessa.

De är förstås inte på något vis nödvändiga, men de kan göra den sunda livsstilen lite skojigare och mer spännande. De är grädde på moset som gör det ok att tugga grönt och grovt större delen av tiden, tycker jag.

Rent ekonomiskt tycker jag att det är svårt att försvara att man ska ha skåpen fulla av färgglada pulver och torkade bär. Svenska blåbär, svartvinbär, lingon och havtorn är MEGAproppade med liknande nyttigheter de också och fullt tillgängliga mot en liten arbetsinsats.

Nog raljerat.

Chiafrön är definitivt frön med krut i, absolut! De innehåller vegetabiliska fetter som är förlöpare till omega-3 – som du kan tillgodogöra dig om du tuggar effektivt så att de inte går rakt igenom (och det är en konst, för de är hala små frön, som är svåra att klämma sönder mellan tänderna…). Det finns en del protein i (drygt 20 procent). Och det är rätt gott om kolhydrater också, närmare 40 procent, vilket gör att de skiljer sig från måna andra frön, som inte på långa vägar ger så mycket kolhydrater. Kanske det är därför många löpare gillar dessa, det är liksom ett ”allt i ett-frö”.

Precis som många fröer och gryn innehåller chiafrön antinutrienter, dvs ämnen som blockerar upptaget av mineraler.

Jag har i alla fall med stor nyfikenhet hoppat på chia-tåget! För att det är enkelt, lite spännande och för att jag vill rotera mina frukostar.

Man rör ut 2 msk frön med 2 dl vätska och lite bär på kvällen, ställer in i kylen – klart att äta på morgonen!

Jag är ju en rätt hårdhudad typ, så jag har rört ut mina frön med vatten och lite hallon. I går kväll tog jag dock mandelmjölk, köpt – så den var väldigt söt och fin…:-)

Jag tror inte att jag kommer att älska chiagröt. Det är lite som att äta grodyngel (föreställer jag mig). Men jag måste säga att sötad mandelmjölk gjorde det hela lite mera angenämt.

”SLEMMIGT!” säger ungarna och lägger armen över munnen. De håller sig till sina hederliga havregryn.

Om jag rekommenderar det? Absolut, om du har bråttom på morgnarna och tycker att variation är kul och viktigt. Men överväg om priset motiverar. De är ganska dyra små frön, å andra sidan använder man bara 2 msk per gång. Jag har inget portionspris uträknat ännu.

 
 

Prinsessan Grönkål!

Postad av ulrika den 18 Jan, 2013 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Prinsessan Grönkål!

Hedda fixar gärna i köket. Även om det inte är hennes favoriträtter som skapas. Här sitter hon på köksbänken hemma hos sin gudmor och hjälper henne med en grönkålssmoothie. Banan, mandelmjölk, grönkål, grapefrukt, äpple hann jag se att de hade i. Gott blev det. Hedda nöjde sig med 1/3 glas, hon tog lite örtte och Sicklabollar* istället 🙂

 

 

Sådan gudmor, sådan guddotter…

 

*Sicklabollar innehåller fikon, cashew, kakao, nötsmör och kokosolja, tror jag? 

 
 

Kvällsmackan är serverad!

Postad av ulrika den 17 Jan, 2013 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Kvällsmackan är serverad!

Vi äter inga kvällsmackor, utan har en kvällsrutin som innebär en liten skål med något matigt och gott i, som man numera får äta i tv-soffan. Igår fick de önska kvällskål och alla önskade kålblad med individuella tillbehör (lite udda, tycker till och med jag):

 

 

Kål, mullbär, mandlar till Hugo och Herman. Hugo tog lite gojibär också. Hedda tog bara gojibär till sin skål. Herman gjorde en macka av sin (så jo, vi äter visst kvällsmackor!). Två kålblad med mandlar och mullbär emellan! Det var INTE min idé…:

 

 

En kvällsskål kan se ut på många sätt, till exempel:

– bananslantar, morotsslantar och ett par nötter

– äppleklyftor och cashewnötter

– äppleklyftor med nötsmör

– 1/2 gurka och lite kokoschips

– en smoothie

– en  plätt med lite honung

– frysta mangobitar och valnötter (”finnötter”)

– incabär och pekannötter

– mullbär och hasselnötter

– 2 köttbullar och en morot

– ett par kalkonskivor och päronklyftor

OSV.

Vad ger ni till ”kvällsmacka”?

 
 

Hur det hela började…

Postad av ulrika den 16 Jan, 2013 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Hur det hela började…

Då: Hedda 1 år och nyfiken på det mesta!

 

DÅ: Herman 2,5 och en baddare på att sluka juicer och smoothies. Jag minns att han kunde svepa ett glas utan att andas!

 

DÅ: Hugo omsorgsfull storebror som bjussar Hedda på alla han kan tänka sig. Här smet från råsmart muffnsbak. Mums!

 

Jag är en smula sentimental och kanske lite egocentrarad, men jag sitter och tänker tillbaka på hur det hela började med Råsmart en gång i tiden.

I början av 2008 drog jag runt på Hugo i en barnvagn, en bautamage och en enorm arbetsbörda. Jag jobbade som chefredaktör, hade diverse andra uppdrag och var konstant trött. Jag drack mängder av kaffe och rensade butikerna i mitt kvarter på Polly. Herman kom i februari och strax efter det började jag tycka att det var dags att göra något åt de skavanker som smugit sig på Hugo, som då var 1,5. Jag ville först inte se det som ett problem, det han hade. Jag hade ju fött världens präktigaste gosse, JÄTTEFRISK och helt perfekt! Men eksemet på benet som aldrig gav sig (”Äsch! Smörj med kortison!”). De återkommande öroninflammationerna (”Vi tar lite antibiotika igen. Och igen. Hej hopp!”). Konstanta förkylningar (”Barn SKA ha 10-12 förkylningar per år!!!”). Och så det där bajset. Svartare och lösare för varje dag. (”Inget problem, nästan alla barn är förstoppade, så var glad du!”). Det kunde inte vara tänkt så.

Jag revolterade till slut. Gjorde lite research. Fann ganska bums att allt det här kunde ha att göra med hans kost. Kanske fanns det något i den som han inte tålde? Vi tog bort all mjölk. Började koka välling av bovete själva, för att slippa all mjölk och gluten som är i vällingen (som han ÄLSKADE, drack två stora flaskor om dagen).

Jag hakade på. Det passade mig bra att fokusera lite på mig själv och min kropp mellan amningarna. Barnvagnspromenader, tid att experimentera i köket, glädjen att se Hugos symptom försvinna och min egen kropp rycka upp sig. Lusten att äta sunt ökade ännu mera. Promenaderna blev löprundor – som ökade i längd. GOD CIRKEL! Jag gick kurser i näringsmedicin och matlagningskonst. Samtidigt hade jag lite ångest rent yrkesmässigt. Jag trivdes inte, hade ett kul jobb, men omständigheterna passade inte ihop med att ha två små barn och ett tredje på väg. Så blev jag uppsagd. Enkelt och bra. Valet var lätt: Jag läste en kostrådgivarutbildning, började hålla kurser, läste allt jag kom över om näringslära. Jag började blogga tillsammans med Helena, som en del av er minns från begynnelsen. Hon är kock och vi tyckte att vi var ett vinnande team – jag kunde teorin, hon kunde det praktiska. Vi hade också kurser ihop. Men det var klart lättare för mig att skriva blogginlägg när barnen sov, än för henne som stod i ett restaurangkök. Så det blev bara jag kvar. Jag började drömma om att skriva en bok. Gjorde det, när ungarna sov middag 13-15 varje dag. Så kom Hedda hösten 2009. Hugo började dagis ett par timmar om dagen, och jag var hemma med Herman och Hedda. Vi lekte lika mycket i köket som i parken och jag skrev färdigt boken när de sov. På våren var boken färdig, Hugo slutade dagis (för lite utevistelse) och med tre ungar hemma lyckades vi ro i land fotograferingen av boken. Det var lite svettigt…! Jag föreläste och höll kurser, skrev krönikor och artiklar. Kokade barnmat och coachade andra familjer som också ville ha sundare matvanor och mer energi. Och jag började sikta på att springa halvmarathon, vilket jag gjorde på hösten 2010, det var en rejäl fjäder i hatten. Jag började också jobba mer ”på riktigt” och i januari 2011 kom boken ut.

Sedan dess har ingenting varit tråkigt. Varken mat eller jobb!

Ibland tror jag att det är viktigt att blicka lite bakåt, speciellt när allt verkar stå stilla. Påminna sig om vad som gjorde att man blev så entusiastisk. Vad som var annorlunda den här gången, jämfört med tidigare försök att leva sunt. För mig var det att alla ansträngningar gynnade hela familjen. Vi blev friskare, gladare och fick större variation i köket.  Och att jag kunde locka andra att rata mackor och bullar till förmån för råsmarta bollar och smoothies och blodsockervänlig mat gjorde det hela mer spännande och viktigt.

Jag minns den här tiden som ENORMT hektisk och att plånboken var ganska tunn efter många år med barnafödande och ryckiga jobbinsatser, men jag var ändå petig med att ta mig tid att laga mat, handla bra råvaror och kosttillskott och att ta mig tid för träning, om det så innebar att jag stack ut en fredag kl 17. Det SKULLE bara göras plats för träningen, annars tappade jag lusten att äta sunt. Kunde jag det då, så bör jag kunna det nu, tänker jag när jag känner motstånd och tycker att tiden tryter. (Nu är barnen snart 6,5, 5 och 3,5 och alla går i skola/hos dagmamma, nästan varje vardag.)

Ibland får jag för mig att ”jag kan det här” och därför kan jag släppa lite väl mycket på tyglarna. Det har jag gjort efter jul. Jag var magsjuk på självaste julafton och fick inte igång aptiten ordentligt förrän till nyår, så jag kände mig rätt snuvad på allt gott som julen har att erbjuda. Det har jag tagit igen i veckorna två, kan jag lova. Och jag blir påmind om att jag ska plocka upp tyglarna lite igen. Så att jag inte blir grinig. Eller tröttare än nödvändigt. Eller glömmer hur mycket ungarna älskar och behöver grönsaker.

Hur började det hela för dig en gång i tiden?

 

 

 
 

Healthy is boring. Yeah right.

Postad av ulrika den 15 Jan, 2013 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Healthy is boring. Yeah right.

 

2 dl kokosmjölk

2 nävar hallon

1 banan

1/2 citron

1 msk kokosolja

2 msk proteinpulver

Mixa – och toppa med gojibär och kakaonibs. En evig favorit!

 
 
Vi använder cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli bättre. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies. Läs mer | OK