Vattengympa – check!

Postad av ulrika den 23 Maj, 2013 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Vattengympa – check!

Man ska ju lyssna på kroppen. Det gör jag för det mesta. Men efter ett par månader med stora begränsningar i vad jag kan göra på grund av diskbråcket (eller två, som det faktiskt visade sig vara) så blev jag alldeles upprymd när jag hörde kroppen säga: ”Det känns lite bättre!!”

Jag tog en kort skogspromenad. Gick fint. Jag tog en till. Och en till. En dag började det regna, så jag sprang ett par steg på hemvägen (för att skydda iPhonen…). Det kändes fint, benen skrek: ”SPRING MER!!!!”

Så det gjorde jag, lyssnade på benen och sprang! (Lite.)

Det skulle jag inte ha gjort. De senaste två veckorna har jag haft panik av smärta. Aldrig upplevt något liknande. Om att föda barn är en 8-9 på smärtskalan, så är detta diskbråck en 7-8. Fast konstant.

Det gjorde (och gör fortfarande då och då) så ont att jag gav ifrån mig ett lättat ”JAAAAAAAAAAA!” när jag såg den här filmen och kände att jag ville skära upp ryggen BUMS!

Det fick bli droger. Tunga smärtstillande piller som gjorde mig yr i bollen. Som jag kräktes av. Som gjorde mig avtrubbad. Urk. Men de hjälpte mig att härda ut.

Nu vågar jag knappt skriva det, men idag är det lite bättre. Jag har gått till jobbet med mindre dos smärtstillande och jag har sovit gott i natt.

Igår kväll var jag på vattengympa. Totalt osexigt och även om instruktören hojtade uppmuntrande om att vi ”bygger massor av stora mitokondrier!” så var det i ärlighetens namn inte så väldigt utmanande. Men det var skönt att röra sig i varmt vatten. Jag sov gott efteråt. Så nu ska jag vattengympa igen om en liten stund.

Utan knasig instruktör som mellan mitokondriesnacket mest pratade om fettförbränning och att vi brände omkring 600 kalorier på ett 45-minuterspass (långt ifrån, LÅNGT ifrån…!) kan man inte bara få slippa fettsnacket och TRÄNA??! Så trist att allt ska handla om att bränna fett för att kunna äta extra (”Nu har ni bränt MASSOR av kalorier, så ni kan gå hem och unna er lite extra…!”) Märklig sak att säga till ett gäng frodiga vattengympare.

Men ändå: VATTENGYMPA RULES! Just nu, för mig. Någon som har provat vattenlöpning? Det lär bli nästa steg!

 

 

 

 
 

Harry Hole fick mig att börja springa

Postad av ulrika den 22 Maj, 2013 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Harry Hole fick mig att börja springa

Jag har troligen världens mest okonventionella hälsocoach: Harry Hole.

Han är nersupen, destruktiv, hopplös, sover aldrig, äter aldrig, överlever med nöd och näppe. Och så är han alldeles trollbindande.

När jag för första gången på allvar gav löpningen en chans – och blev hooked – hade jag just upptäckt Harry Hole i form av ljudböcker. Hela sommaren 2008 rymde jag hemifrån med Harry Hole så fort jag fick en chans. Alltså, med Harry Hole i lurarna. Alla böcker till och med Snömannen. 7 stycken på en sommar. Det var ett väldigt springande på mig då, kan jag lova! Jag sprang för att få lyssna vidare. Längre och längre.

Förra sommaren sprang jag med Gengångare i lurarna.

Nu kommer bok nummer 10, precis innan våra semester börjar.

Hole

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blir ingen löpning till den boken, men kanske, kanske kan jag börja ta lite promenader lagom tills dess?

Jag hoppas!

 

 

 
 

Speltmor?

Postad av ulrika den 21 Maj, 2013 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Speltmor?

“As I poured over oodles of pins one night, feeling slightly inadequate, I started to realize that, while I may think of myself as Martha Stewart on occasion, my kids don’t want or need her. They just want me to be their mom,” Fleno, 33, a working mom of two in New Britain, Conn., wrote in a post called “Making Peace with Pinterest” on the website CT Working Moms.

Jag läste en intressant artikel om den stress vi upplever av att följa varandra i sociala medier. Eftersom jag själv är en av dem som visar upp hur sund mat vi äter, hur mina barn ber om nässelsoppa och hur de mixar glutenfri gazpacho, så ägnar jag en hel del tid åt att reflektera över om det jag skriver och förmedlar till hjälp eller ger det bara stress?

Därför är jag också ganska angelägen om att blanda inspiration med den osminkade sanningen. Den där ungarna gnäller, vägrar äta grönsaker, HATAR broccoli och där jag emellanåt inte kan se någon annan lösning på vardagens utmaningar än en bytta Ben & Jerry’s. För att jag är människa. Inget annat.

Samtidigt blir jag ju själv enormt inspirerad av att höra hur människor löser problem, får ut mer av livet, hittar sätt att må bättre. Så jag fortsätter att dela med mig av de sätt som hjälper oss att må bra, men jag stångas ofta med frågan: Bidrar detta till stress eller inspiration för den som läser?

Men det här med stress över allt andra gör är ändå viktigt att förhålla sig till: Amerikanska Today gjorde en undersökning bland 7000 mammor – varav 42 procent sade sig bli stressade över Pinterest. Helt enkelt för att de är rädda att inte leva upp till vad andra gör och orkar.

Till och med Drottning Margerete har förstått – hon tog upp just detta i sitt nyårstal (det är väl en skarp drottning de har i Danmark!!!?) där hon pratade om att vi har en allt starkare tendens att visa upp en perfekt bild med fin familj och spännande jobb och allt det där – och vem kan leva upp till det?

(se från 3 minuter in i klippet)

 

När jag skrev Råsmart familj var jag nog med att bilderna i boken inte fick vara för stajlade. De ÄR stajlade, men de fick inte vara för mycket ”dyra gummistövlar och Odd Molly-tunikor i örtagården med ett stort frodigt fång ekologiska rödbetor i famnen…” Vem (ursäkta) faaaan går runt och ler i tillgjort avslappnade designkläder och drar upp rödbetor i en vanlig vardag? Om man nu måste det för att ge barnen en sund start i livet, VEM kan då det…?

I Danmark har man myntat ett talande begrepp för fenomenet: ”Speltmor”. ”Dinkelmorsa” skulle man väl säga på svenska, men det gör sig inte lika bra. Jag tycker det är klockrent. Så jag försöker stämma av med mig själv när jag lägger ut saker på facebook eller här på bloggen: ”För mycket speltmor eller ej…?!” Och så bedömer jag 100 procent subjektivt från fall till fall…:)

Jag drar ingen slutsats av detta resonemang, jag ser bara betydelsen av att försöka balansera verklighetens bilder av barn som juicar nässlor med lite annan verklighet. Så här kommer en bild på mina trångbodda citykids – som äter köpebulle på vår lilla, trånga balkong.

 

Bulle

 
 

Kirch milch

Postad av ulrika den 15 Maj, 2013 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Kirch milch
Kirch milch - very hard core!

Kirch milch – very hard core!

 

I mitt kök får man kyssa en och annan groda. Det ska ju experimenteras fram nya läckerheter hela tiden och det blir inte alltid skitgott. Men man måste ju prova. Som den här snyggingen: KIRCH MILCH – cashewmjölk med kirskål. VERY HARD CORE!

 

Om du vågar:

ca 50 gram kirskål (två rejäla nävar)

1 msk torkad mynta (färsk funkar förstås, jag hade ingen hemma dock)

1 tsk lakritsrotpulver

4 dadlar

1/2 dl cashewnötter

3 dl vatten

is

Mixa, sila och… ja, drick!

 

 
 

Livet på landet – fullt av möjligheter!

Postad av ulrika den 14 Maj, 2013 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Livet på landet – fullt av möjligheter!

Ibland möts jag av invändningar som att ”där vi bor finns inte de där sunda alternativen du skriver om att köpa. Alltså går det inte får oss att käka råsmart…”. Och vad kan jag säga? Jag bor i Stockholms innerstad och har tillgång till allt inom ett par kvarter: flera hälsokostbutiker, ekobutiker, gårdsbutiker, alla matvarukedjor och dessutom smoothie- och juicebarer.

Varje vecka får jag en låda med ekologiska grönsaker levererade till dörren dessutom.

Så det är lätt för mig att säga att det är enkelt att leva sunt. I mindre orter kan det förstås vara knepigare, där utbudet är ett annat. Men nu ska ni höra:

Vi firade Kristi Himmelsfärd på landet. 2 timmar från Stockholm, verkligen landet. Norduppland. Det finns inte ens mobiltäckning vid vår lilla stuga. Ibland har jag känt mig lite begränsad i mina matval därute, men inte nu längre. Jag gjorde en massa trevliga fynd, till exempel:

minigurkor
Minigurkor, gott och knaprigt i väntan på sen middag. (Aldrig sett förr!)

Dessutom hittade jag sparrisbroccoli, som jag sällan hittar i våra butiker i stan. På den pyttelilla lanthandeln närmast vår stuga hittade jag till och med kokosolja – kallpressad! OCH mandelmjöl OCH kokosmjöl! I båda butikerna jag var inne, hittade jag närproducerat gräsbeteskött för en mycket rimlig penning. Dadlar, aprikoser och fullt utbud av nötter dessutom. OCH: Jag hittade glutenfritt knäckebröd UTAN mjölkpulver i!

Det ser ljust ut för folkhälsan! Sunda livsmedel finns överallt, enkla lösningar som också är sunda finns överallt.

Och på landet har man ju dessutom tillgång till en massa ogräs, som är rena hälskokuren att slurpa i sig…:-)

Vi gjorde marskrossmoothies och grillade närprodcerat kött. Knaprade minigurkor och ganska mycket glutenfritt knäckebröd med dagsfärska ägg från en gård i närheten.

Lyxigt, långt från storstadens enorma utbud!

 
 
Vi använder cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli bättre. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies. Läs mer | OK