Löpning – en tacksam kärlekshistoria

Postad av ulrika den 28 Nov, 2013 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Löpning – en tacksam kärlekshistoria

En viktig hörnsten i ett meningsfullt liv är tydligen tacksamhet. Jag skrev tacksamhetsdagbok en period och jag tror det var en av de lyckligaste perioderna i mitt liv. Inte för att jag har eller hade så himla märkvärdigt liv, utan för att jag varje dag samlade tankarna och fokuserade på 3 saker jag är tacksam för. Hippi hej hå, det funkar. För mig. Ska börja igen.

En sak som återkommer i min gamla tacksamhetsdagbok är tacksamheten för att jag kan springa, för att jag kan bli bättre och bättre och för att jag kan njuta mer och mer av löpning. (Har boken kvar, den blev full, tänka sig! Bara att inse att man har saker att vara tacksam för så att man kan fylla en hel bok gör ju att man blir tacksam – och lycklig!)

Jag är så tacksam för varje löppass! Lätta, tuffa, tunga, blöta, heta, tråkiga, långa, korta – alla!!

20131127-215946.jpg
Jag, Elin, Nina fick springa med maestro MarathonMia!

Härom kvällen hade jag den äran att springa ett teknikpass med min förebildd Mia Thomsen. Hon är skvatt galen och lubbar lätt 1-2 marathon som träningspass. Tävlingarna är bortåt 10-20-25 mil. Very crazy.
Det har jag inga ambitioner att inspireras till, men efter en lång period med diskbråck är jag tillräckligt stark och frisk för ett par kilometer-någon mil. Dock kom lite grus i maskineriet i form av rethosta, som gjort att jag inte lubbat på 3 veckor. Men så sprang jag iväg och tog de 2 kilometrarna till vår meet up som uppvärmning. Som skit. Flåsade lite efter ett par varv i brant backe, men annars kände jag mig stark och med massor av spring i benen hela passet och hela vägen hem också.

Vad är det för känslor ett löppass väcker i mig, som gör mig så lycklig och tacksam?

Jag känner mig mäktig, kapabel, stark, grym, värdig, modig, cool, levande, rörlig, smart, mekanisk, fungerande – och det är jag tacksam för.

Jag vet hur det är att inte kunna springa på grund av skada. Jag blir olycklig, det sätter sig på förståndet.

Jag vet hur det är att TRO att jag inte kan springa, för det har jag nämligen trott, tills jag var 34-35 år. Det finns väldigt många som vill bekräfta att ”löpning är verkligen inte för alla”. Kanske inte. Men det är FÖR MIG. Väldigt mycket.

Hur känner du när du springer?

 
 

Meningsfullt liv

Postad av ulrika den 27 Nov, 2013 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Meningsfullt liv

I morse satte jag för ovanlighetens skull på Nyhetsmorgon och lyckades pricka 5 värdefulla minuter om hur man får ett meningsfullt liv:

20131127-214608.jpg

Makes very much sense!

 
 

”Kräsenhet är ett uttryck för att man inte lärt sig acceptera olika mattyper”

Postad av ulrika den 26 Nov, 2013 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för ”Kräsenhet är ett uttryck för att man inte lärt sig acceptera olika mattyper”

”Oavsett vad vi serverar små barn, så accepterar de det – efter ett tag.” Per Møller, forskare i smakspreferenser.

Jag hävdar ju bestämt att barn äter det vi serverar – om vi inte serverar den mat vi själva äter och vill äta. Och INTE något annat.
Men varje gång jag säger det, så flyger tomaterna. Arga, uppgivna föräldrar som tycker att de verkligen försökt allt för att deras barn kan äta maten, skriver att ”du känner minsann inte mina barn!” ”min son är HOPPLÖS!”, ”mina barn svälter hellre än äter fisk!” och ”du har ingen ANING vad du pratar om!”.

Det är känsliga grejer.

Så den här gången vill jag förmedla samma poäng, men med hjälp av kloka danska kollegor:

http://www.dr.dk/tv/se/madmagasinet-bitz-frisk/madmagasinet-bitz-frisk-13/

Christian Bitz får ett helt dagis att äta – och gilla! – rättika (”kinaradiser”) – men det tar 6 gånger att få ungarna att vänja sig vid smaken.

En familj för hjälp av en familjerådgivare och vänder ”hopplöst kräsna” barn till matglada barn på bara en enda middag!

Se programmet, det är värt varenda minut!

 
 

Var snäll mot dig själv!

Postad av ulrika den 19 Nov, 2013 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Var snäll mot dig själv!

Vi är ofta bra på att döma oss själva. Hårt. Allt vi borde, allt vi måste, att vi skulle ha gjort. Mer, bättre, snabbare, större…

I stort sett varje dag möter jag människor, mammor och kvinnor framför allt, som betonar sina brister och har dåligt samvete. För allt de inte lever upp till som föräldrar, alla träningspass som inte blir av, alla delar på kroppen som borde vara hårdare och mindre, alla ekologiska middagar som borde bli lagade. Från grunden!

Om det är sant som coacherna säger, att det vi fokuserar på växer, så är det sannerligen dags att byta perspektiv och fokusera på det vi är bra på, det vi är fantastiska på.

Se den här filmen, så förstår du vad jag menar:

 

Vi är helt perfekta, precis som vi är. Med alla våra fel och brister. The not quite perfect is the real perfect mötte jag en tandläkare som sa. Jag tycker han har rätt.

 
 

Frysfestivalen fortsätter

Postad av ulrika den 18 Nov, 2013 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Frysfestivalen fortsätter

20131118-115040.jpg

Dagens lunch är gammal linsgryta från frysen, lite surkål och en halv avokado. Till det en muffins av havre, mandel, äpple, kanel och ägg.

Det är alltså dags för Frysfestivalen, vecka 2. Förra veckan åt vi av det vi har. I helgen fyllde vi på med lite färsk frukt, grönsaker, bär och havremjölk. Så fortsätter vi vår skåprensning/frysfestival/nonshopping även denna vecka. Det är bra för fantasin, men troligen även för plånboken. Låt oss festivala ihop! Tipsa varandra på råsmart familjs Facebooksida!

 
 
Vi använder cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli bättre. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies. Läs mer | OK