Läskigt, jobbigt, ”onödigt” – men gör det ändå

Postad av ulrika den 30 Jan, 2015 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Läskigt, jobbigt, ”onödigt” – men gör det ändå

bild

Hedda och jag drog till Oslo förra fredagen. Vi har ett par söta vänner där, som vi träffar då och då. Norgebesöken brukar innefatta allt det jag förknippar med Norge:

Torsk och Bamsemums (sjukt goda, sega skumbjörnar med tjockt chokladöverdrag)

Den här gången skulle vi även ut och testa nationalsporten, langrenn. Längdskidor, alltså.

Jag önskar så att jag hade fått lite bilder av spektaklet, men det var inte riktigt läge… Hedda har nämligen ett hejdundrande humör och när det är något hon inte bemästrar, men VILL bemästra, så är hennes stora styrka just det häftiga humöret. Hon drattade och drattade, vi hade vallat fel (missbedömning, alla – inklusive veteranerna i spåret – svor över att de hade vallat blått fast det var lila. Eller om det var tvärtom, jag har dålig koll…) Resultatet blev både rejält bakhalt och snö som klibbade fast i kokor under skidorna så fort man råkade stanna till. Hedda fick en strålande lektion av min kompis, som dessutom är fd skidlärare. Hennes döttrar var den bästa hejaklacken, och kom med en massa knep och tricks. Jag fick bland annat lära mig ”Doggy dog” (när man står på knäna på skidorna och håller händerna om spetsarna – rätt kul och smart i långa utförslöpor!) och så fick jag äntligen kläm på det här med att bromsa fast man är i fina spår (som man ju inte vill ploga sönder). Man lyfter helt enkelt bara ut ena skidan och plogar med den utanför spåret, medan man har den andra kvar. Bra sak att lära sig när man är 40. Av en sexåring…:-)

Hedda då. Hon drattade, halkade bakåt, kämpade, slog staven i huvudet, ringde hem till pappa och bölade – men gav sig inte! Vi försökte lirka och erbjuda henne att ta av skidorna och gå vid sidan av spåret, åka hem, sitta och dricka choklad och titta på, åka på släp, få bromshjälp i backarna… Men nix.

”SLÄPP MIG!” väste hon åt min kompis som vill hjälpa genom att hålla om henne och bromsa i utförsbackarna. Och rätt som det var så klarade hon mycket riktigt lite längre backar själv.

Jag har fått den dotter jag ”behöver”. Jag önskar att jag hade haft lite mer av hennes pannben och envishet med mig genom livet. Men jag övar. Jag övar VERKLIGEN på att träna på saker och ting, fast jag egentligen lika gärna skulle kunna låta bli och fast det är obekvämt och ibland lite läskigt. För det ger också en väldig kick. Man känner att man lever. Det är alltid lätt att välja boken och brasan framför äventyr på skidor, eller solstolen framför vingliga turer på en mountainbike. Men det ger ju ingen kick. Det kittlar ju inte i magen. Och jag gillar kittel och kickar! Jag blir glad, får energi, känner att jag lever. Föreställer mig att jag åldras lite långsammare också… Kanske.

Nu är den nya utmaningen klättring. I måndags blev jag klar med en kurs som mynnade ut i ett grönt kort, så att jag både kan klättra och säkra andra. Alltså även ungarna.

Gissa om min envisa äventyrs-Hedda jublade när jag kom hem..??!

 

 
 

Goda röror

Postad av ulrika den 29 Jan, 2015 i Recept | Kommentarer inaktiverade för Goda röror

Jag är tokig i röror. Jag är tokig i smör också, har alltid varit och kommer alltid att vara. Allt kan piffas till med en klick smör! Och inte för att smör på något vis är osunt i rimliga mängder (som forskningen i många år fått oss att tro), men det är alltid bra med variation. Och jag varierar gärna mina smörlickar på maten med goda, krämiga bönröror. Det här är en favorit just nu:

bönröra

PURJO- OCH CANNELINIRÖRA
1 burk cannelinibönor
5 cm purjolök
1/2 citron, skal och saft
3 msk olivolja
salt och peppar
Mixa allt i full fart tills du har en slät röra. Smaksätt gärna med färska örter, eller, som på bilden, med lite rostade sesamfrön.
Funkar till… det mesta! Kan inte komma på något som inte smakar gott ihop med denna röra!

 
 

Noll och nix-middag

Postad av ulrika den 15 Jan, 2015 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Noll och nix-middag

Jag skrev för ett par veckor sedan om min förtjusning för äggwraps. Dem toppar jag med allehanda rester och äter öppna (om hemma) och ihopvikta (om jag är ute och ränner).
Men nu har jag förätit mig på ägg för ett tag, efter ledighetens alla långfrukostar med krämiga äggröror.
Så nu ser en middag på noll och nix ut så här, exempelvis:

IMG_2960.JPG

Till 2 personer: Hacka en halv rödlök. Rör ihop med 1 burk tonfisk, 3-4 msk majonnäs, lite citronsaft, salt och chiliflakes (eller svartpeppar). Ät med en massa grönfoder.
Lite små, gröna ärtor hade friskat upp röran något, men jag hade inga hemma. Och: man tager vad man haver, som bekant!

Ha en skön torsdag!!!

 
 

Boklängtan!

Postad av ulrika den 14 Jan, 2015 i boktips, Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Boklängtan!

Jag älskar böcker. Älskar att skriva dem och älskar att läsa dem… Just nu står jag i startblocken för min nästa bok, som kommer ut i höst – oerhört spännande! Snart kan jag avslöja mer om den, men under tiden längtar jag också VÄLDIGT mycket efter en bok som kommer i mars:

 

Skärmavbild 2015-01-14 kl. 09.15.12

 

Sanslöst genial idé! Jag har precis ätit frukost med en av författarna, Jenny Sunding, som är en vän och fd kollega, proffsig PT och skicklig journalist. Så nu längtar jag ännu mera, när jag liksom fått en liten försmak…! Jag har själv levt med löpning och yoga i kombination under många år, ibland med mer av det ena och  mindre av det andra. Ibland varken eller och ibland lagom mycket av bägge delar. Perfekt kombination!

Jag minns en av mina första yogalärare, Lino Miele, senig italienare med löparbakgrund som gav sig in i yogavärlden och blev fast, hur han beskrev symbiosen mellan yoga och löpning. Hur den stela, ibland övertränade löparkroppen reagerade på yogans utmanande positioner och ibland sega tempo. Hur den balanserade yogakroppen kickade på fartfylld löpning. Hur det ena bidrog till det andra. Lät toppen, men då var jag helt ointresserad av löpning och gick all in på yoga istället. Senare var det all in på löpningen och yogan fick stryka på foten. Men periodvis ger jag utrymme för både yoga och löpning och då mår jag bra. Verkligen bra!

Jag vet att många upplever något liknande, hur yoga och löpning är lite som yin och yang, hur det hjälper en att hålla balansen. Så längtar du efter inspiration för träning med mening, så vågar jag lova att det här är boken du behöver!

Ha en förträfflig onsdag!

 
 

Ingen kur, inga löften, ingen nystart…

Postad av ulrika den 7 Jan, 2015 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Ingen kur, inga löften, ingen nystart…

Två veckors ledigt och så var det vardag igen!

Jag måste säga att det har varit två strålande veckor, vilsamma och ombytliga. Jag har kurat framför brasan på landet, åkt lite skidor (premiär för ungarna, det gick galant för alla tre! Tredje dagen gav de sig på lite små hopp – tror att vi kommer att ha riktigt kul tillsammans i backarna framöver…!!), läst, umgåtts hunnit vara både kräksjuk och haft ryggskott (det har jag tyvärr fortfarande).

Jag har inte ätit en köttbulle, inte en skinkskiva, inte en pepparkaka. En massa god mat – och en del snask – har jag förstås ätit, men jag är inte road av traditionell julmat. Råvarorna: Kål, lax, sill – visst. Men helst tillagade med lite mera piff.

Nu är jag sanslöst sugen på ett komma igång med lite träning igen, så fort ryggen tillåter.

Några nyårslöften har jag inte i år heller (förstår mig inte riktigt på dem, vi kan ju ändra saker och lägga till med nya vanor precis när som helst under året!), men jag brukar tänka igenom lite vad jag vill att året framför mig ska ta för riktning. Och så gör jag saker som leder åt det hållet, typ. Förlåt om jag låter lite enkel, men det är faktiskt inte så mycket svårare än så…

Just nu vill jag att livet ska bjuda på mera lek. Så nu blir det mera skidåkning OCH jag har anmält mig till en klätterkurs. Jag har klättrat lite vägg tidigare, men måste friska upp minnet lite. (Eh, mycket…)

Så ska jag få igång löpningen under våren också. Jag har lagt mest krut på styrka på senare tid, då både en hälsena och en fot har krånglat.

På matfronten så är det intet nytt. Tyvärr. Jag är bara sugen på helt vanlig mat. Enkel i vardagen, lite piffigare till helgen.

Principerna är ungefär:

Mest grönsaker.

Mer fisk än kött.

Grönt och grovt.

Nötter, frön, bönor, linser.

Bär och frukt.

Lite smör och grädde då och då.

Medveten närvaro när jag äter.

Gott utrymme för utsvävningar när jag har lust med det.

Det är inte här du får de hårda rivstarterna, detoxuppläggen och magiska kurerna. Tyvärr. Jag tycker att det är rätt magsikt att helt vanlig mat kan vara fullständigt übersund och kroppsvänlig.

Broccoli, spenat, lax, havregryn, morötter, kyckling, olivolja, blåbär, mandlar…

Inte supersexigt, men supersunt och supermums.

Och nu ska jag ägna resten av vintern åt att blanda och laga dessa råvaror i parti och minut, med goda smaksättningar och i spännande kombinationer.

Det kommer en ny bok i höst, nämligen…! 

 
 
Vi använder cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli bättre. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies. Läs mer | OK