Jag lovade ju!!!

Postad av ulrika den 19 Maj, 2015 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Jag lovade ju!!!

Jag lovade ju att jag skulle blogga mer flititg och dela med mig av intressanta tankar och recept och allt det där.

Men… Mig kan man ju helt enkelt inte lita på!

Jag har varit uppslukad av jobb. Igen.

Om man kollar på bilderna här, så kan man förstås tro att jag har varit på semester.

Det har jag inte. Jag har visserligen varit i Grekland och haft det sanslöst skönt och bra.

Men jag har bara badat två gånger på en hel vecka.

Resten av tiden satt jag på mitt sitzefleisch och skrev. På ännu ett ”nytt projekt” (som kommer i januari, lovar att avslöja VAD det är för projekt innan dess!)

Sanslöst effektivt var det att resa bort en vecka utan familjen och bara skriva skriva skriva!

Jag hade fördelen att göra sällskap med en fd kollega, som också kunde jobba intensivt där nere. Hem kom vi med sänkta axlar, massor av jobb avklarat och liiite solbränna (kanske, eventuellt, även om jag höll mig i skuggan 98 procent av tiden, solbränna är inte min bästa gren…)

I morgon bär det av igen. Den här gången är det semester. Välförtjänt sådan. Jag och småttingarna åker på en sån där semester som man inte behöver ta med sig hjärnan på. Den stannar hemma. Vi gjorde en sådan förra året den här tiden och det var så ljuvligt. Det var avkopplande för mig och väldigt bra för dem, de rånjuter verkligen varandras sällskap.

Men maten. Vi måste prata om maten på dessa resor!

I Grekland är det svårt på turistorterna. Fisk finns, men den är ofta trist, överstekt och har övervintrat i frysen. Ofta är det fokus på volym, en massa pommes frites, bröd och gegga.

Vi hittade en restaurant bland alla hopplösa tavernor, som hade bra fisk; catch of the day. Jag vet inte riktigt vad jag åt, men det var i alla fall väldigt gott varje gång. Fint tillagat och allt med goda grönsaker. Kanske 5-10 euro dyrare än överstekt souvlaki och pommes, men det var det värt.

Däremellan en himla massa feta, tzatziki och, ja – bröööööd…

Nu ska vi till Spanien. Där vet jag av erfarenhet att jag bör vänta mig överstekt fisk som smakar härsken stekolja, överkokta grönsaker och – en massa pommes frites. Men jag brukar kunna plocka russinen ur kakan på en buffé. Det finns alltid något vettigt grönt och alltid någon vettig proteinkälla. Saltkokta potatisar hoppas jag på att få.

Och ungarna? Håller jag koll på sockerintaget och allt det där?

Nej. Det brukar vara självreglerande. Förra året fick de ta läsk varje dag, men drack inte upp glaset en enda gång.

Och sen är det vardag igen.

Så här såg min ”vardag” ut förra veckan:

Utsikten jag vaknade till

Mellis på eftermiddagen

Flit, flit, flit

Nöjd typ!

IMG_4158.JPG

Ergonomisk arbetsmiljö

 

 
 

Om reaktioner på att utesluta viss mat

Postad av ulrika den 6 Maj, 2015 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Om reaktioner på att utesluta viss mat

Skärmavbild 2015-05-06 kl. 11.50.03

Jag pratar så mycket mjölk- och glutenfritt i dessa dagar att jag blir alldeles snurrig.

Visserligen har jag gjort det i flera år – det var ju mjölken som gjorde mig intresserad av kost en gång i tiden – men nu pratar ju alla om gluten. 11 procent av Sveriges befolkning väljer att äta glutenfritt – och upplever att de mår bättre av det. Vissa är nyfikna, andra fnyser.

Jag kan förstå både nyfikenheten och misstron, för vi vet egentligen rätt lite om vilken betydelse gluten eventuellt  har för den som inte har celiaki (dvs en autoimmun sjukdom, där kroppen reagerar på proteinet gluten och tarmslemhinnan förstörs).

Länge har man trott att det är väldigt svart-vitt: Antingen tål man gluten – eller så gör man det inte.

Men allt mer tyder på att det finns en gråskala mellan dessa två poler. En icke-celiaki glutenkänslighet diskuteras allt mer, så pass att det fått ett eget begrepp i vetenskapliga sammanhang, Non Celiac Gluten Sensitivity.

Jag tycker att det finns all anledning att vara ödmjuk och hålla sinnet öppet när det gäller gluten och glutenkänslighet, med tanke på att man för bara 25-30 år sedan trodde att man kunde provocera bort celiaki hos små barn. Med katastrofala resultat.

Jag vet att det väcker många känslor, detta med att välja bort vissa livsmedel av fri vilja, utan att en doktor har ordinerat det. Man kan lätt ryka in i debatter och bli förlöjligad med argument från olika skeptiker, men jag är förbryllad över att det bara verkar vara bortval av de vanligaste livsmedlen som skapar debatt och ifrågasättande; mjölk, socker och gluten. Det många av oss äter varje dag.

Om jag säger att jag utan medicinsk diagnos väljer bort kål, lök, bönor, paprika, broccoli, mandlar, granatäpple, hallon, räkor eller vad det nu kan vara, så är det sällan någon som säger något. Jag har ännu inte sett en enda läkare ila ut och fördöma föräldrar som ”utesluter” kikärter, kålrabbi, skaldjur eller havre ur barnens kost. Trots att dessa livsmedel är sprängfyllda med viktiga näringsämnen.

Men säg att du utesluter vetemjöl eller komjölk och vederbörande blir vit och röd om vartannat: ”HUR SKA HEN FÅ I SIG ALLT HEN BEHÖVER???”

Rent näringsmässigt är det mycket sämre att ”utesluta” baljväxter, kål, bär och havre än vetemjöl, så varför väcker inte det känslor, varningar och avfärdanden?

Att välja bort gluten utan celiakidiagnos eller komjölk utan mjölkproteinallergi handlar om att frivilligt minska de eventuella hälsorisker eller obehag som dess livsmedel i stor mängd kan innebära. ELLER – att man helt enkelt föredrar att äta kål, nötter, bönor och bär.

 
 

Istället för måndagsstart

Postad av ulrika den 1 Maj, 2015 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Istället för måndagsstart

buffe

Jag har inget till övers för måndagsstarter. De är ett otyg! Ni vet: En börjar måndagen så tufft och stolt, med präktig frukost, hårt träningspass och kämparglöd: ”NU ska det här bli en vana som sitter! NU blir det bara fisk, gröna grönsaker och bär. Tills jag dööör! NU J****R!”

Det går fint även på tisdagen. En känner att en har kontroll. Nu halkar en aldrig av igen. Nu är det detta som gäller!

Onsdagen känns trögare. Träningsvärken gör att en knappt kan gå. Kroppen famlar efter något som kan ge lite snabb energi och lindring. Men en biter ihop… Tar en näve mandlar. Tuggar hårt.

Så kommer då torsdagen, och välmenande chef eller kollega handlar kanelbullar till eftermiddagsfikat. Men en står emot. Det är tufft, men det går. Ända fram till 16.50, när kaffekoppen ska bäras från skrivbordet till köket. Och det ligger en kanelbulle kvar. Det… råder en så att säga bot på. ”JAG BARA MÅSTE HA!” sa belöningssystemet och det gav en så skön, lugn och uppiggande känsla på samma gång, som dock ligger i fejd med viljestyrkan. Den, som hade lovat att hålla fast i alla goda vanor; gröna grönsaker. Lax. Mandlar.

INTE KANELBULLAR!?!?!

På fredagen känns det inte lönt att stå emot. Det slinker ner en pizza och ett par glas vin. Det är ju redan kört…

På lördagen är det kafébesök/kalas/släktfest/födelsedag/extra mysigt/ingen idé att hålla på med bär och mandlar…

”JAG BÖRJAR PÅ MÅNDAG! Då är det på riktigt! Då blir allt bra. Så det är bäst att jag passar på nu. En hamburgare, en påse favoritgodis, en bytta Ben & Jerrys… För sen är det slut. No more. Då är det bara fisk, broccoli, nötter och morötter som gäller!”

Problemet är att det aldrig kommer en måndag då allt blir lätt och enkelt för evigt att göra sunda val. Det är inte svårt att leva sunt en måndag. Det är längre fram i veckan som utmaningen kommer. Så ska man ge sig själv bra förutsättningar så är det ju smartare att börja då, så att eventuella svackor i viljestyrkan kommer en helt vanlig tisdag. När ingen frestar med bullar och pizza…

Jag trillar också dit ibland. ”Passar på”, och tänker att jag snart ska ta nya tag. Men jag har inte samma förväntade förhållande till vissa veckodagar och ätvanor längre. Fredag kan bjuda på gröna snacks och tisdagar kan – ibland! – bjuda på ett glas vin och pizza. Söndagarna är tillfället att praktisera ”både och”, det kan mycket väl vara vitt bröd till frukost och sen en stor buffé av grönsaker, nötter och annat gott&nyttigt till middag.

Det är lite på samma sätt som att en bra dag börjar med att man går och lägger sig i tid kvällen innan: En bra vecka börjar med att man gör sunda val veckan innan…

Därför kan vår söndagsmiddag se ut som på bilden ovan. Plus kanske lite edamamebönor, lite nötter, lite kokt broccoli med citron och en klick smör? En liten buffé av allt gott i grönsakslådan!

Ett annat tips är ett gott jag fått av min norska väninna. Hon tröttnade på att hela helgen mer eller mindre blev en lång suck efter en hård vecka. Så hon vände på steken och gjorde om den till en uppladdning inför kommande vecka. Därför bestämde hon sig för att det absolut kan få drickas ett glas vin eller två. Eller tre. På fredagkvällen. Då kan hon också få äta pizza och chips och choklad. Och så får lördagen vara en lite slöare dag, utan krav och måsten. Ingen skidåkning eller löpning eller annat fysiskt krävande. Lång, valfri frukost i morgonrock och allmänt skrotande där hemma. Men sen är det fisk, grönt och alkoholfritt som gäller på kvällen. För på söndagarna är hon ute och marathontränar och åker längdskidor med barnen. Det är då hon laddar batterierna till nästa vecka. Så att hon skipper krascha en hel helg veckan därpå. Och hon upplever att hon får både och – både dolce vita och känslan av att vara sund och ha energi. Jag tycker att det är genialt.

 
 
Vi använder cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli bättre. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies. Läs mer | OK