Raw foodkock i vår?

Postad av ulrika den 20 Okt, 2015 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Raw foodkock i vår?

  
Nu har första gänget raw foodkockar kommit halvvägs. De är modiga och skickliga, vågar ta ut svängarna mer och mer, blir allt mer trygga i vad smaklökarna säger och därmed mindre bunden av recept. I går stod det juice på schemat och de fick öva på att få till smaken, genom att börja med ren grönsaksjuice (barskt!!) och så komplettera med frukt allt eftersom tills smaken blir god. Där är vi ju alla lite olika, men generellt var det stor enighet om att det verkligen inte behövs mycket frukt för att få god smak. Inte för att det är något fel med frukt, men äpplen och päron är ganska lätta att äta i tillräcklig mängd. Annat är det med kål och rötter. Det är där juicen kan bidra, genom att söta upp och mildra smaken från bitter kål. 

Skulle du ha lust att bli tvärsäker i köket, fördjupa dig i smaker, konsistenser, upplägg, näringslära med mera med mera? 

Nästa år startar vi två omgångar på våren och en sommarkurs! Läs mer och anmäl dig här!

Kursstart 30/1 (blandat helg och måndagkvällar) 

http://www.medborgarskolan.se/Templates/Pages/Arrangement.aspx?id=8&epslanguage=sv&aid=846095

Kursstart 14/5 (helger)

http://www.medborgarskolan.se/arrangemang/?aid=846096&mid=180&sgid=71

Sommarkurs 27/6

http://www.medborgarskolan.se/arrangemang/?aid=846097

   
   

 
 

Morgonpigg

Postad av ulrika den 16 Okt, 2015 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Morgonpigg

 För två veckor sedan var jag på hynos för att snabbt ändra en ovana jag dragit på mig: snoozesjukan – och sega, tröga morgnar.

Det är över nu. Jag är omprogrammerad att vakna och känna mig pigg, gå upp med en självklar och skön känsla när klockan ringer.

Det funkar. Verkligen. Sååå coolt. Och käkarna är fortfarande avspända, 1,5 år efter hypnos för att bryta mitt tandgnisslande (som gav smärtor i ansiktet och slitage på tänderna).

I’m hooked!

 

 
 

Höstläsning

Postad av ulrika den 14 Okt, 2015 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Höstläsning

Jag har alltid läst mycket, men de senaste åren, med småbarn, ny inriktning på arbetslivet, sociala medier, yadayada… jag har helt enkelt tappat mitt läsande rätt rejält. Tyvärr, för det är viktigt, det får mig att må bra på flera plan. Ofta kör jag en ljudbok medan jag är ute och springer eller går, men med plantar fasciit, så blir det ju inte ens det!

I år har jag trots allt kommit ikapp en del i mitt läsande. Jag är allätare och läser lika gärna lättsmälta deckare som mer tankeväckande böcker. Reportageböcker är och förblir den genre jag älskar mest, ”Lasermannen” av Gellert Tamas är något av det bästa jag har läst på svenska. Åsne Seierstad har också bjudit på stora läsupplevelser, inte minst med sin senaste bok ”En av oss”.

En av fördelarna med att själv vara författare, är att man kommer i kontakt med andra författare. Sådana som jag kanske skulle kalla för ”riktiga författare” (jag skriver ju inte litteratur, jag skriver recept). Tidigare i somras fann jag mig själv på en middag med ett gäng förlagskollegor, som nästan alla skrev deckare. Jag njöt i fulla drag av att lyssna på deras snack om vikten av att inte lura läsaren, att få läsaren att känna sig smart, varför de väljer de miljöer de väljer och så vidare.

 

För ett par veckor sedan medverkade jag i Sveriges Radio och mötte då Maja Hagerman, journalist och författare. Vi fick ett litet snack innan hon skulle in i studion och hon berättade att hon skulle prata om sin bok ”Käraste Herman”, om rasbilogen Herman Lundborg, som under tidigt 1900-tal var chef för Statens rasbilogiska institut. Vidrigt institut, men en spännande historia, speciellt som Lundborg själv fick barn med en kvinna av ”fel typ”. När vi satt där och pratade så bubblade minnena upp och jag berättade att jag så sent som för bara 20 år sedan bodde i studentkorridor i Uppsala och helt plötsligt insåg att jag bodde granne med en då mycket omtalad nationalist och uttalad rasbilog. Han blev senare känd som sverigedemokratisk politiker, nu formellt utesluten ur partiet, men fortfarande ideologiskt tongivande. En uttalad rasbilog, hur bemöter man en sådan? Det ska ju inte liksom inte finnas längre. Det var så knäppt och sjukt hela alltet att man blev stum och mållös. Han pluggade på och slutförde sina lärarstudier. Jag tänkte att han aldrig skulle få ett jobb som lärare. Men det fick han, dessvärre.

I dag fick jag hem boken och ska kasta mig över den i kväll när ungarna har somnat. Den ser mycket lovande ut. Och när jag läst den ska jag kasta mig över en annan bok som också kom i dag: Stå fast av Svend Brinkmann, en slags uppgörelse med hela personlig utvecklingsvurmen. ”En bok om hur man förlikar sig med sig själv och inte hur man hittar sig själv” lyder baksidestexten. Oemotståndligt, lika oemotståndligt som bokens kapitel heter: Sluta känna efter i dig själv. Fokusera på det negativa i ditt liv. Ta på dig nej-hatten. Håll tillbaka dian känslor. Avskeda din coach. Läs en roman. Dröj kvar vid det förflutna.

Helt underbart!

 

Och ja, jag ska även läsa en bok på flamländska. I dag landade nämligen ett par exemplar av ”Smarta sötsaker” från det nederländska förlaget.

Bara kolla in orden: ”Slimme Snopjes” – låter underbart och gott, eller hur?

 
 

Reparationsåldern?

Postad av ulrika den 13 Okt, 2015 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Reparationsåldern?

 

Min kära fot, som har burit mig runt, runt, runt i 41 år. Mitt slitna kök, där jag har lärt mig laga mat och utvecklat recept till fyra kokböcker. Nu är de under renovering, både foten och köket. Köket är faktiskt helt väck, det ska bli ett nytt, men foten sitter kvar. Efter ett par månader med en dum optimists tilltro (”det ordnar sig snart”), så är det dags för en ny runda stötvågsbehandling. Jag hade problem med plantar fasciit (irritation i senan/strukturer runt hälen) för tre år sedan, när sprang jag mycket och långt, så då var det ju fullt begripligt. Något som hör en löpares vardag till. Men nu kan jag verkligen inte skryta med att ha fart på benen. Istället började foten trassla i våras när jag stod på ett hårt golv och lagade massor av mat, dag ut och dag in, till nya kokböcker. Nötskallig som jag är, så stod jag barfota. Fast det gjorde lite ont. ”Det går över på semestern”, tänkte jag. Och jag vilade en massa på semestern, men ont gjorde det ändå. Mera vila, laser, tejp, värme, inlägg, massage, stretch, tåhävningar har inte varit tilltäckligt, så nu är det som sagt stötvågsbehandling som gäller.

Förra gången blev jag bra snabbt, och gick från ”gråtont” till att springa 20 kilometer på 6 veckor. Om det blir så nu, får vi se. Jag är optimist.

Men är det så att livet efter 40 år renoveringsåldern? Doktorn sa det: ”Det är nu, efter 40, det börjar vet du…”. Kanske.  För samtidigt har jag (klantarsel!) överdrivit nässprejen när jag var förkyld – och vips så satt jag fast i det pinsamma nässprejsträsket. Kortisonsprej och avsvällande piller mot det.

Och för ett par veckor sedan fick jag plötsligt akut – verkligen akut! – ont i en axel (när jag skulle resa mig från bitsen hos fysioterapeuten efter en laserbehandling av foten – herregud!). Troligen en inflammation i ett muskelfäste – efter för flitigt solhälsande (för jag skulle göra något snällt för kroppen, och yogade fem gånger i veckan efter semestern – HERREGUD…!) Antiinflammatoriska piller, laserbehandling och små övningar. Värken försvann lika snabbt som den kom och tre veckor senare crawlade jag, men shit vad obehagligt att bara PANG få så ont att benen vek sig!

Hur gör man för att livet efter 40 inte blir en enda lång reparation? Allvarligt? Jag säger att jag är optimist, men jag börjar undra. Just nu bådar allt gott i alla fall. Jag är optimist.

 
 

Semester, hypnos och raw foodkockar

Postad av ulrika den 6 Okt, 2015 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Semester, hypnos och raw foodkockar

Tid är en väldigt demokratisk sak. Vi har alla lika mycket. Jag försöker fylla min tid med meningsfulla saker och i det ingår att ”slösa” lite med tiden också, som vissa skulle kalla det all ligga på soffan och glo i taket. Jag kallar det återhämtning och gör det så ofta jag kan!

Det har ändå hänt rätt mycket skoj sedan sist:

  1. Good mood food släpptes för två veckor sedan och medverkade jag i P4 Extra. Du kan höra mig prata om boken här (1 min och 36 minuter in i programmet). Och boken placerar sig fint på nionde plats på säljtoppen redan efter en vecka. HURRA! TACK!
  2. Jag åkte på semester. Hela familjen packade oss iväg till Fuerteventura och Playitas. Stället var en rätt stor besvikelse (förra året var jag på Club La Santa och även om ställena ofta nämns i samma sammanhang, så är det som att jämföra New York med… Falköping. Du kan läsa om mitt intryck av La Santa här.) Underbart var det i alla fall att få en veckas bus, bråk och bad med ungarna och min man.
  3. Vi kan alla se fram emot att en skara überproffsiga raw foodkockar närmar sig examensdag! I går var det dags för fjärde tillfället på den nystartade raw food kockutbildningen jag håller i, i Medborgarskolans regi (vi planerar nya utbildningsstarter 2016, men lägg dig i startblocken om du är intresserad, premiärrundan blev proppfull och väntelistan till nya utbildningsstarter är redan ganska lång!) och efter att ha groddat, syrat kål, gjort kex, jobbat med grundsmaker med mera, så var det dags för teknik och konsistenser – med fritt fram att improvisera utifrån allt vi lärt oss under kursens gång. Det gick knappt att få loss deltagarna från köket. Det blev rena rama Mästerkocksstämningen mot slutet: ”Spring och hämta pumpafrön! Var finns granatäpple? Mera sälta!!! Ska vi ha något mera på? GUD VAD GOTT!” Helt hysteriskt. Och alldeles underbart, se bara bilderna…!
  4. Jag har varit på hypnos och lärt min hjärna att jag helt enkelt går upp när klockan ringer istället för att ligga kvar och snooza. Det är ofta så att jag ställer klockan på 6, men istället för att gå upp och få den där timmen för lite kaffe, armhävningar, tidning, jobb, fix, lugn och ro, planering, reflektion, tysnad, så snoozar jag. Helt enkelt för att jag kan. Jag BEHÖVER inte gå upp förrän 7, men VILL ju det. Jag älskar morgnar. Alltså bokade jag tid hos en hypnotisör, som programmerade mig med att stänga av klockan och gå upp när den ringer – och oftast vakna strax innan klockan ringer. Alltså vaknade jag 5.45 i morse och var klarvaken. Men det är svårt att säga, jag var på hypnos i går och första natten är lite som natten innan man ska med ett tidigt flyg. Man sover på helspänn för att kolla om det funkar. Jag har tidigare varit på hypnos för att bli fri från mina käkspänningar (Föresats: ”Jag har alltid ett mellanrum mellan bettytorna”) och första natten vaknade jag en gång i timmen och konstaterade: ”Ja, jag har verkligen ett mellanrum mellan bettytorna!” Och det har jag haft sedan dess. Jag får återkomma med utvärdering angående morgonpiggheten. Vaken är jag i alla fall!
  5. I dagarna läser jag slutkorrektur på ytterligare en ny bok, som kommer efter jul. 🙂


  

 
 
Vi använder cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli bättre. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies. Läs mer | OK