Ska arvingarna lida för att ryggbiff är godare än kikärter?

Postad av ulrika den 30 Maj, 2016 i Råsmart

Jag har ägnat morgonen åt att äta macka med vetegräs och lyssna på WWF:s presentation av den uppdaterade konsumenthjälpen Köttguiden.

Det är skrämmande hur lätt det är att bli hemmablind. Kött har aldrig varit en stor del av mitt liv. Flera år har gått utan att jag ens sett åt en köttbit. När jag då och då äter kött numera så har jag rätt enkel smak: Jag gillar långkok och färsbaserat kött. Helst lamm eller vilt. För att det smakar bättre. En bonus är att det har en mildare inverkan på klimatet.

Det gör mig till en ganska unik typ. I genomsnitt äter vi 1,7 kg kött i veckan i Sverige.

Att jag väljer en mindre köttkonsumtion har faktiskt rätt lite med min egen hälsa att göra, jag tycker inte att de data vi har tillgängliga leder till en slutsats om att förnuftiga mängder rött kött är hälsofarligt för den som äter grönt och grovt och sunt för övrigt. Min lilla köttkonsumtion har mer att göra med att jag gillar fågel och fisk bättre – och för klimatets skull.

Så medan vissa kämpar för en köttfri dag i veckan, väder jag som oftast på begreppet och nöjer mig med en köttdag i veckan. Ibland två. Jag överskrider inte rekommendationen om att hålla mig under 500 gram kött per vecka, möjligen med undantag för någon enstaka fjällsemester.

Jag har helt enkelt inte lust att vara den som sitter sist kvar och gnager på en flintastek i brännande sol… Det inser jag förstås att det är liten risk för, men jag har verkligen inte lust att bidra mer än nödvändigt till att mina arvingar och deras arvingar får lida för att jag tyckte att ryggbiff smakade godare än kikärter. Det är inte värt det!

Men visst, det är enkelt för mig att säga. Jag lagar glatt mat med kikärter och pintobönor och kidneybönor och belugalinser och svarta bönor och gröna linser…

I torkugnen står en raw food paj på tork, som ska fyllas med en röra på groddad quinoa och sesamfrön. I picknickkorgen ligger en kall potatissallad med linser och lite getost.

Tack och lov har vi smarta företag som gör det både lätt och inspirerande att äta gott utan stora mängder kött.

I fredags var Risenta här med en kasse bönor av olika slag och ett fint häfte med läckra rätter. Massor av inspiration till vego mat finns att få! Det är inte brist på inspiration som får oss att köpa köttfärs när middagen ska på bordet, det är snarare något med vanor, vilja och att våga. Tror jag.

För att sammanfatta WWF:s smarta råd:

  • Ät mer baljväxter.
  • Ät mindre anonymt kött (importerat, där varken antibiotikarestriktion eller djurhållning rimmar med ansvar)
  • Njut av det kött du äter – välj med omsorg!!
  • Inspirera och inspireras!
  • Ladda ner appen Köttguiden och fråga efter kött som inte har rött ljus i butiken!

Och om du vill ha en dunderdos av inspiration är du välkommen på min raw foodkockutbildning i sommar!

 

 

Sliter du med fem kilon i onädan?

Postad av ulrika den 25 Maj, 2016 i Råsmart | Etiketter: ,

Allt handlar om perspektiv. Och sorgligt många människor går runt med ett perspektiv som är helt snett från början. Exempelvis går omkring 70 procent av kvinnorna i Sverige runt och vill gå ner i vikt – trots att ”bara” omkring 30 procent är överviktiga*.

Det är ju helt sjukt. Något är riktigt, riktigt fel. Varför skulle man vilja vara smalare än normalviktig – om det är hälsa man stävar efter? Undervikt är ohälsosamt.

Ofta handlar det om ”de sista fem kilona”.

Fem kilo.

Who cares?

Fem kilo ”extra” är ingen hälsorisk. Det finns inga hälsomässiga vinster att göra av att pressa kropp och psyke fem kilo lättare. Möjligen precis det motsatta. Fem kilo kan vara en bra reserv om man blir allvarligt sjuk. Underhudsfett som gömmer magrutorna finns där av en orsak – det bidrar bland annat till en sund hormonproduktion och är det hälsa man stävar efter så ska man INTE göra sig av med underhudsfettet på magen för att kunna visa de muskler du har där.

En marginell övervikt kan även skydda mot benskörhet. Både i form av stötdämpare, men också för att lite högre vikt innebär lite högre belastning för skelettet – som gör att det blir starkare. Detta gäller dock inte om du pendlar upp och ned med dessa fem kilo – då blir det istället en riskfaktor för benskörhet längre fram i livet.

Fem kilo. Vem kan du peka ut i din omgivning som nyss har gått upp eller ned fem kilo? Fem kilo på en påklädd kvinna av medellängd är faktiskt inte något ögat uppfattar särskilt tydligt. Möjligen kan det synas lite i ansiktet, men det är högst ovanligt att någon kan notera det – i ett naturligt sammanhang (och jag tycker inte att nakenfoton ur alla vinklar, före och efter en kur, är särskilt relevant. Det kan verka coolt, ja, men det relevanta är: Är det lika rippat ett år senare – och mår personen i fråga bra även då.)

Din omgivning kommer hur som helst inte att stå med en ”före-bild” och jämföra din ”nya” kropp med i sommar. Jag lovar!

(Ibland är det rent av två normalviktiga kroppar man ser på dessa foton. Före-bilden visar en normalviktig kropp i över spannet, efter-bilden visar en normalviktig kropp i nedre spannet. Vad är poängen med det, egentligen?)

Vad är vikt, egentligen? Vatten, skelett, muskler, organ, fett, blod, mineraler. Det är förstås fettet man vill komma åt, men om man inte lider av övervikt, så är det faktiskt rent trams att klä in det hela som en önskan om mer hälsa. Det ger inte nödvändigtvis mer hälsa att blotta magrutor. För den som är kraftigt överviktig kan det finnas en hälsovinst att göra av en viktminskning – men det finns inget som tyder på att blottade magrutor skulle behöva vara målet.

Jag förstår förstås att man kan önska sig en slank och lätt kropp. Så klart jag förstår det! Men att koppla ihop det med resonemang kring hälsa – det är inte helt okomplicerat. Hälsa är så extremt mycket mer än fem kilo hit och dit!

Och så ska man betänka vad strävan efter att vara lite smalare gör med humöret. För många blir de där fem kilona en ständig kamp, som ger upphov till missnöje, självkritik och allmänt gnagande. Och de sitter kvar, hur mycket vi än tänker på att vi vill bli av med dem – så länge vi inte gör en rejäl insats. Som kräver en hel del, rent mentalt. Det är – för de flesta – hårt för hjärnan att gå på energiunderskott, hur många före- och efterbilder som lätt än flödar i sociala medier!

Tänk om vi bytte perspektiv för ett ögonblick. Bara en tanke: Tänk om vi istället bestämde oss ör att försöka GÅ UPP fem kilo i vikt till sommaren. Det är något vi faktiskt kan ha stor hälsonytta av. Med fem kilo muskler extra (svårt, jag vet) kommer vi att öka vårt energibehov, bli bättre på att reglera blodsocker, bidra till bättre humör, skydda mot psykisk ohälsa, skydda mot benskörhet, skydda mot diabetes och hjärt-kärlsjukdom, göra oss smartare, göra det lättare att försvara oss vid eventuella överfall, göra det lättare att gå i trappor, lyfta tunga matkassar och och annat som kan bidra till bättre hälsa på daglig basis.

Jag skulle kunna fortsätta hur långe som helst. Det finns MASSOR att tjäna på att gå upp fem kilo i muskelmassa! Och det vi egentligen önskar oss när vi säger att vi vill gå ner i vikt kommer som en bonus: Vi blir fastare och får större andel fettfri kroppsmassa.

Vågen? Den är ointressant.

*När Viktväktarna för ett par år sedan genomförde en undersökning där man frågade hur många som ville gå ner i vikt inför bikinisäsongen, så svarade 70 procent att de ville gå ned. Men bara drygt 30 procent av svenska kvinnor är överviktiga!

 

 

 

Pauser och skogssmoothie

Postad av ulrika den 17 Maj, 2016 i Råsmart | Etiketter: ,


Jag kan inte påstå att jag är särskilt stressad, vilket väl kan vara en nagel i ögat på den som inte vet hur man ska få tiden och livet att räcka till. Förlåt. Men jag har på något vis fått ihop en jobblunk som gör att det funkar. Även om det tidvis kan vara lite stafettprägel över tillvaron här hemma.

Nåväl. Just ni befinner jag mig mitt i en period då jag under nio dagar föreläser eller utbildar 49 timmar totalt, exklusive förberedelser, inköp, transporter och allmänt fix.

Ganska saftigt för min smak. (Förlåt facket!)

Jag är halvvägs nu, bara 24 härliga timmar kvar innan söndag kväll…😎

Det är lätt att man väljer bort träning, vila och skoj, för att hinna med allt som måste hinnas med. Men för mig är träning, vila och skoj inte ”nice to have” utan ”need to have”. Så en skogspromenad (som också var en liten rekognosering inför det avsnitt i raw foodkockutbildningen som handlar om naturen som skafferi) fick gå före disken, plocket och mejlskyfflandet.


Man kan inte hälla ur en tom kanna, och jag ”häller” ur mig en hel del under dessa 49 timmar.

Jag älskar att bo i stan. Men oj vad jag älskar att ha en skog runt hörnet! Nu blir det skogssmoothie till frukost! I eftermiddag blir det en timme med PT, stång och tunga vikter!

 

 

Restkex

Postad av ulrika den 16 Maj, 2016 i Råsmart

I helgen startade tredje omgången av den raw foodkockutbildning jag leder på Medborgarskolan. Magisk helg, magisk grupp!

I starten är det ”lite av mycket”, för att man ska kunna få känslan för vad raw food har att erbjuda, så vi mixar soppor, syrar grönsaker, gör nötost, smaskiga maträtter och sötsaker, groddar, dyker ned i smakernas väsen och börjar nosa på relevant näringslära.

Jag gissar att de flesta, liksom jag, är lite trötta i bollen idag.

I går när jag kom hem hade jag lite överblivna quinoagroddar med mig, som vi hade använt i kex. Mina restgroddar fick bli föremål för ännu ett experiment – som blev en fullträff (det är verkligen inte alla experiment som blir det!!)

quinoacrackers

Paprika- och quinoacrackers

5 dl groddad quinoa

2 röda paprikor

2 morötter

1 schalottenlök

2 msk nyponskalsmjöl

saft från 1 citron

2 msk honung eller 4 dadlar

4 dl vatten

2 msk linfrön

1 msk HUSK

salt

Mixa till en slät röra, bred ut på bakplåtspapper (ganska tjockt, min smet räckte till två plåtar) och torka i ugn eller torkugn.

Du kan antingen ta ut de när de fortfarande är lite mjuka, de fungerar fint som elastiska, lite fruktläderaktigt sega wraps, eller så kan du torka dem tills de är helt torra och krispiga.

Tillsammans med en improviserad tomatsoppa (se ungefärligt recept nedan) fick de bli min lunch idag. Jag åt allt för många kex, de var så farligt goda!

I kväll blir det kålkurs! Då ska vi syra, gratinera, steka, snitta och massera! Mums. Jag är tokig i kål. Verkligen tokig. Bekymrande tokig.

Tomatsoppa

1 liter cocktailtomter

1 dl soltorkade tomater

2 schalottenlökar

1 stjälk blekselleri

2 klyftor vitlök

4 dadlar

5 dl vatten

2 msk olivolja

2 msk färsk basilika

salt, svartpeppar

Mixa, smaka av. Ev lite citron.

 

 

Reflekterar lite

Postad av ulrika den 3 Maj, 2016 i Råsmart

Tänk att det fanns en tid då allt kunde ”strös på filen”: linfrön, vetekli, nyponskal, psylliumfrön och så vidare

Nu ska det ner i en smoothie. Bom.

Tänk att det fanns en tid då en skiva ingefära i hett vatten kunde räcka.

Nu ska 200 gram färsk (och ekologisk!) dito ner i en slowjuicer (för cirka 4000 kronor). Bom.

Tänk att det fanns en tid när en enkel, men rask promenad när tid fanns, gav svett på pannan och ökade pulsen.

Nu ska powerwalken föregås av svart kaffe, uppstart av Garminklockan och häftigt ombyte.

Tänk att det fanns en tid då filmjölksalternativ som ”Kefir” och ”Onaka” står för spänningen i mejeridisken.

Nu går man f*n vilse när man får in i mejeri… kvarteret i mataffären.

Tänk att det fanns en tid då kollegan frågade om man hade loppor i maten, när man strödde pumpafrön på salladen.

Nu frågar kollegorna hur mycket omega-3fetter man tillgodogör sig ur chiafröna – och skiljer det sig om de har legat i blöt till en pudding eller om man äter dem i torkad form? Måste man mala dem liksom linfrön och hur ser konverteringen från ALA till EPA och DHA ut? (Okej, alla kanske inte får den typen av frågor, men jag får.)

Tänk att det fanns en tid då styrka och smidighet kunde tränas framför teven, med Susanne Lanefelt som guide.

Nu ska vi svettas i 43 grader på hot yogastudion.

Tänk att det för bara fem år sedan ansågs HELT knäppt att lägga en klump fryst spenat i smoothien.

Nu är det knallgröna smoothies i långa banor som gäller – så pass att folk ibland får njurstensanfall.

Tänk att det fanns en tid då en hälsotallrik kunde innehålla ett kokt ägg, lite rårivna morötter och en klick majs. Kanske keso och ett äpple.

Nu… Ja. Jag vet. Tiotusen ingredienser från yttre rymden och långa processer av blötläggning, torkning och jättedyra mixrar med fler hästkrafter än gräsklipparen.

 

 
Vi använder cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli bättre. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies. Läs mer | OK