Supergranola och ny bok färdigfotad!

Postad av ulrika den 26 Okt, 2016 i Råsmart

Nu har vi fotat klart! En ny, fin, användbar och inspirerande bok ska nu formges och skickas på tryck. Och jag får landa lite. Det är alltid nervöst under en produktionsperiod; allt ska klaffa, alla inblandade ska ha tid samma dagar, övrigt jobb ska också skötas och man sover liksom lite ovaför täcket tills sista bilden sitter. Och alla är nöjda med allt, inklusive omslag (som vi fick fota om, men så brukar det vara…)

I dag sitter jag hemma i soffan och landar; laddar om, förbereder föreläsningar och beställer mat till kommande kurser.

Med en tjock filt över benen och en kopp blaskigt kaffe nära tillhands.

Och så äter jag upp resterna från gårdagens fotografering till min nya bok… Och jag måste dela med mig av den här ljuvliga, enkla, supersmarta granolan som jag helt enkelt inte kan sluta knapra på!

Banan- och chokladgranola

5 dl havregryn

1 dl mandel

1 dl riven kokos

2 msk kokosolja

1 dl kakao

3 riktigt mogna bananer

1 1/2 dl torkade aprikoser

1 dl vatten

Sätt ugnen på 150 grader.

Lägg aprikoserna i blöt i vattnet medan du förbereder övriga ingredienser.

Hacka mandlarna fint.

Häll upp havregrynen, kokos, hackade mandlar, kakao och kokosolja i en stor skål. Skala bananerna och lägg ned även dem. Med hjälp av ren fingrar klämmer du sönder bananerna och klämmer ihop allt till en deg. Jobba på så att bananerna är helt mosade och blandade med resten av ingredienserna.

Mixa de uppblötts aprikoserna i vattnet, så att det blir en tjock smet. Blanda ner smeten i skålen med havregrynen. Sprid ut allt på en plåt och torka i ugn i cirka 1 1/2 timme. Röra runt i granolan med jämna mellanrum.

Den innehåller en imponerande mängd mättande, tarmvänliga, lösliga fibrer, antioxidanter, mineraler (som bland annat har en blodtryckssänkande effekt) och den smakar bättre än alla tänkbara kartongflingor man kan tänka sig. LOVAR JAG!

Gör den – och köp min nya bok, fullspäckad med goda, sunda, salta och söta snacks: Supersnacks!

 

 

 

Ny bok och ambitiös medelhavsmat

Postad av ulrika den 27 Sep, 2016 i Råsmart | Etiketter: , ,

Igår startade vi fotograferingen av en ny bok. Liksom Ärlig mat, färdigställde jag den i Grekland, mestadels i en solstol med en stor bit fetaost inom lagom räckhåll (mer om nya boken avslöjas snart!).

Och det är ju kanske det vi förknippar allra mest med grekisk mat; stora sjok fetaost, massor av vitt bröd att skrapa upp tzatzikin med och stora, grillade köttspett – ofta serverade med gigantiska mängder pommes frites.

Och så tänker vi: Mmm, medelhavskosten kan jag leva med; fet, friterad, animalisk OCH hälsosam!

Det stämmer att medelhavskosten är sund, men det är varken pizza, pasta eller grekisk turistmat som avses, utan en välbalanserad kost med mycket bönor, linser, olivolja, fisk, grönsaker, örter, honung, sparsamt med mjölkprodukter och kött. Sällan det som ligger på de flesta tallrikarna på badorternas tavernor.

Jag har aldrig stora förväntningar på maten när jag åker till Grekland, och det hade jag inte denna gång heller (fokus var ju till 100 procent att skriva färdigt boken!)

Men så snubblade jag och min vän Anna på en restaurang i den lilla staden på ön Skiathos, som såg ut att ha ambitioner. ”Contemporary greek cuisine” stod det på en skylt. Och vi var turligt nog hungriga just då.

Den quinoatabbouleh jag beställde var slut för dagen, så servitrisen rekommenderade linssallad med – bläckfisk. Ingen frestande tanke, men hon insisterade och ställde sig väldigt frågande till min tveksamhet inför  bläckfisk, ”WHY???”

Så jag testade. Och fick vad jag nog kan betrakta den första riktigt spännande smakupplevelsen någonsin i Grekland (ja, förlåt, jag har inte direkt jagat god mat i Grekland, utan mest förundrats över hur många gånger man kan äta grekisk sallad i skuggan utan att tröttna på det…).

Restaurangen erbjöd även workshops i grekisk matlagning, så jag mötte upp en lunch och fick hacka en massa örter, baka piroger, göra fava (grekisk bönröra) samt lära mig lite om principerna inom grekisk mat – som enligt kocken inte har så väldigt mycket att göra med moussaka och tzatziki, utan handlar mer om vad naturen har att erbjuda, enkla råvaror och smaker från örter kryddor som förhöjer måltiden.

Det smakade ljuvligt gott och jag fick helt enkelt mersmak. Så vi fortsatte till Elia’s restaurant, där kurskocken (som visade sig vara tämligen välmeriterad, med jobb på bland annat Noma i Köpenhamn bakom sig) huserade till vardags.

Här var den klassiskt grekiska blåa färgen ersatt av knallrosa som kontrast till det vita och maten var i minst lika stor utsträckning demonterad och omdefinierad; grekiska smaker och råvaror, tillagade med betydligt mer finess och ambition än vad jag ätit på grekiska krogar, oavsett om de ligger i Grekland eller i Stockholm.

Rosmarinrökta oliver, carobbröd, krämig fava (bönröra) med pocherat ägg, ceviche med smaker från dolma (vinbladsdolmarna som ofta finns med på en mezetallrik). Efter det en ljuvlig oxsvans på gnocci med tryffel respektive en bläckfisk med svarta bönor och som avrundning en carobsufflé serverad som grekiskt kaffe respektive en ”nigiri” med ris, avokadoglass och andra smakförhöjare, serverat som en läcker sushitallrik.

Vi åt tills vi närapå sprack, vilket antagligen berodde på att vi var ganska utsvultna på spännande mat, men också på att det smakade förbaskat gott.

Några av rätterna:

   

Och så förstås några små stämningsfulla glimtar av Grekland:

 

 

Vardagen är tillbaka – och inspirationen!

Postad av ulrika den 25 Aug, 2016 i Råsmart

Kära, tappra bloggläsare!

Jag tror inte att jag behöver säga det, men om man bjuder på så här lång tystnad – och ändå lyckas locka någon hit… så ska man vara väldigt tacksam. Så det är jag. Tack!

Min sommar måste nog sägas kvalificera sig om en av de alla bästa!

I korta drag. Veckan efter midsommar jobbade jag med en intensivkurs för raw foodkockar. Barnen var omhändertagna av den äldre generationen och hade en fest veckan lång! Därefter tog jag HEEEELT ledigt i fem veckor, tre veckor i Bohuslän och två veckor i stugan på ostkusten. Sammanlagt cirka två dagars regn, om man räknade ihop skurarna. Vi var tillsammans hela familjen, hela tiden. Dygnet runt så när som på en vecka då alla tre barn gick på seglarläger dagtid. Och ibland åkte jag och handlade mat med bara ett eller två barn. Annars kvalitets- och kvantitestid i en högre enhet…!

Henrik och jag smet hem från sommarstugen en vecka före barnen, som stannade kvar med den äldre generationen för ytterligare bad och bus. Jag rivstartade vardagen här i stan, med den andra och avslutande delen av sommarintensiven för raw foodkockar.

Sen kom barnen hem och Hugo packade raskt om och följde med mig till Amsterdam ett par dagar. Bara han och jag. Alltså Amsterdam med en tioåring kan jag bara varmt rekommendera. Vi utforskade alla hans nörderier: vi var på vetenskapscenter, testade olika holländska tågtyper, trainspottade, spanade in cool, modern arkitektur, åt gourmetburgare och gjorde kanalcruise när mörkret föll – med pizza och Ben&Jerrys på bordet!

Det fanns förstås utrymme för mina nörderier också; jag åt mig glad på flera av stadens raw foodställen och bodde på ett hotell som både hade kombucha och grönsaksjuice på menyn!

IMG_3172

Han med god juice. Jag med vattenkefir. Eller ”raw champagne” som det hette på menyn!

En och annan Pokemon knep vi också.

Nu är vardagen i full gång. Jag har hunnit genomföra en tredagars fortsättningsutbildning för raw foodkockar och är nu i full gång med att utveckla recept till ett annat spännande projekt som du snart kommer att höra mer om…!

På lördag startar höstens hälsokockutbildning och längre fram i veckan näringsläran. I september är det dags att bjuda raw foodkockgäng nummer fem välkomna! Räknade ut att jag har hunnit utbilda ett femtiotal personer till raw foodkockar sedan vi startade utbildningen för snart ett år sedan. Kanske blir du en av de kommande? Det finns möjlighet att ta in ett par deltagare till, kolla in länken ovan!

I vanlig ordning bjuder sensommaren förstås på kurser, föreläsningar och andra hälsoevent.

En liten reflektion efter den här sommaren är att det nog första året som jag har haft så tydlig jobbstart. Jag har ju tillbringat många år av mitt liv på en tidningsredaktion och det går alltid att jobba ikapp en icke-produktiv start när det hettar till inför lämning… 🙂 Så jag brukar sitta och försöka piska igång mig, lockas av de sista solstrålarna och ”börja sent, sluta tidigt, ta långlunch”. Och däremellan leka jobb. Segt! Men i år var det perfekt att gasa igång med utbildning direkt. Med stor sannolikhet kommer vi att köra en sommarintensiv raw foodkockutbildning igen nästa år alltså.

Ok, det här inlägget blev väldigt mycket min egen dagbok. Du ska förstås ha inspiration av att kika in här också. Lovar att ge dig det, i form av recept, tips, förhållningssätt, kommentarer till ny forskning och pågående debatter och så vidare.

Men i dag får deltagarna från helgens fördjupningskurs i raw food stå för inspirationen – temat var mer tillagad raw food, upplägg fine dining! OCH – kom ihåg att jag är flitigare på Instagram än i bloggen…

 

 

Sushi och sushi

Postad av ulrika den 1 Jun, 2016 i Råsmart

För 20 år sedan kunde jag inte komma på en enda rätt som slog sushi i hälsoväg. Det var inte så vanligt då heller, i Göteborg där jag bodde fanns 2-3 ställen som hade ok sushi. Kag var fattig student, så det blev inte så ofta, men när det blev så kändes det grymt sunt.

Sushi är ok, men det är rätt lite fisk på en traditionell sushitallrik. Långt ifrån tillräckligt för att göra något stort för behovet av omega-3 och d-vitamin.

Men ungarna älskar sushi och i lördags hade de bestämt att vi skulle göra egen.

Såhär blev deras:

  
Såhär blev min:


(Absolut, de är större estetiker än jag…!)

Såhär såg det ut tidigare på dagen, då det tredje gänget raw foodkockar gjorde raw ”sushi” och andra tapas:

   

   

 

 

Ska arvingarna lida för att ryggbiff är godare än kikärter?

Postad av ulrika den 30 Maj, 2016 i Råsmart

Jag har ägnat morgonen åt att äta macka med vetegräs och lyssna på WWF:s presentation av den uppdaterade konsumenthjälpen Köttguiden.

Det är skrämmande hur lätt det är att bli hemmablind. Kött har aldrig varit en stor del av mitt liv. Flera år har gått utan att jag ens sett åt en köttbit. När jag då och då äter kött numera så har jag rätt enkel smak: Jag gillar långkok och färsbaserat kött. Helst lamm eller vilt. För att det smakar bättre. En bonus är att det har en mildare inverkan på klimatet.

Det gör mig till en ganska unik typ. I genomsnitt äter vi 1,7 kg kött i veckan i Sverige.

Att jag väljer en mindre köttkonsumtion har faktiskt rätt lite med min egen hälsa att göra, jag tycker inte att de data vi har tillgängliga leder till en slutsats om att förnuftiga mängder rött kött är hälsofarligt för den som äter grönt och grovt och sunt för övrigt. Min lilla köttkonsumtion har mer att göra med att jag gillar fågel och fisk bättre – och för klimatets skull.

Så medan vissa kämpar för en köttfri dag i veckan, väder jag som oftast på begreppet och nöjer mig med en köttdag i veckan. Ibland två. Jag överskrider inte rekommendationen om att hålla mig under 500 gram kött per vecka, möjligen med undantag för någon enstaka fjällsemester.

Jag har helt enkelt inte lust att vara den som sitter sist kvar och gnager på en flintastek i brännande sol… Det inser jag förstås att det är liten risk för, men jag har verkligen inte lust att bidra mer än nödvändigt till att mina arvingar och deras arvingar får lida för att jag tyckte att ryggbiff smakade godare än kikärter. Det är inte värt det!

Men visst, det är enkelt för mig att säga. Jag lagar glatt mat med kikärter och pintobönor och kidneybönor och belugalinser och svarta bönor och gröna linser…

I torkugnen står en raw food paj på tork, som ska fyllas med en röra på groddad quinoa och sesamfrön. I picknickkorgen ligger en kall potatissallad med linser och lite getost.

Tack och lov har vi smarta företag som gör det både lätt och inspirerande att äta gott utan stora mängder kött.

I fredags var Risenta här med en kasse bönor av olika slag och ett fint häfte med läckra rätter. Massor av inspiration till vego mat finns att få! Det är inte brist på inspiration som får oss att köpa köttfärs när middagen ska på bordet, det är snarare något med vanor, vilja och att våga. Tror jag.

För att sammanfatta WWF:s smarta råd:

  • Ät mer baljväxter.
  • Ät mindre anonymt kött (importerat, där varken antibiotikarestriktion eller djurhållning rimmar med ansvar)
  • Njut av det kött du äter – välj med omsorg!!
  • Inspirera och inspireras!
  • Ladda ner appen Köttguiden och fråga efter kött som inte har rött ljus i butiken!

Och om du vill ha en dunderdos av inspiration är du välkommen på min raw foodkockutbildning i sommar!

 

 
Vi använder cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli bättre. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies. Läs mer | OK