Vardagen är tillbaka – och inspirationen!

Postad av ulrika den 25 Aug, 2016 i Råsmart

Kära, tappra bloggläsare!

Jag tror inte att jag behöver säga det, men om man bjuder på så här lång tystnad – och ändå lyckas locka någon hit… så ska man vara väldigt tacksam. Så det är jag. Tack!

Min sommar måste nog sägas kvalificera sig om en av de alla bästa!

I korta drag. Veckan efter midsommar jobbade jag med en intensivkurs för raw foodkockar. Barnen var omhändertagna av den äldre generationen och hade en fest veckan lång! Därefter tog jag HEEEELT ledigt i fem veckor, tre veckor i Bohuslän och två veckor i stugan på ostkusten. Sammanlagt cirka två dagars regn, om man räknade ihop skurarna. Vi var tillsammans hela familjen, hela tiden. Dygnet runt så när som på en vecka då alla tre barn gick på seglarläger dagtid. Och ibland åkte jag och handlade mat med bara ett eller två barn. Annars kvalitets- och kvantitestid i en högre enhet…!

Henrik och jag smet hem från sommarstugen en vecka före barnen, som stannade kvar med den äldre generationen för ytterligare bad och bus. Jag rivstartade vardagen här i stan, med den andra och avslutande delen av sommarintensiven för raw foodkockar.

Sen kom barnen hem och Hugo packade raskt om och följde med mig till Amsterdam ett par dagar. Bara han och jag. Alltså Amsterdam med en tioåring kan jag bara varmt rekommendera. Vi utforskade alla hans nörderier: vi var på vetenskapscenter, testade olika holländska tågtyper, trainspottade, spanade in cool, modern arkitektur, åt gourmetburgare och gjorde kanalcruise när mörkret föll – med pizza och Ben&Jerrys på bordet!

Det fanns förstås utrymme för mina nörderier också; jag åt mig glad på flera av stadens raw foodställen och bodde på ett hotell som både hade kombucha och grönsaksjuice på menyn!

IMG_3172

Han med god juice. Jag med vattenkefir. Eller ”raw champagne” som det hette på menyn!

En och annan Pokemon knep vi också.

Nu är vardagen i full gång. Jag har hunnit genomföra en tredagars fortsättningsutbildning för raw foodkockar och är nu i full gång med att utveckla recept till ett annat spännande projekt som du snart kommer att höra mer om…!

På lördag startar höstens hälsokockutbildning och längre fram i veckan näringsläran. I september är det dags att bjuda raw foodkockgäng nummer fem välkomna! Räknade ut att jag har hunnit utbilda ett femtiotal personer till raw foodkockar sedan vi startade utbildningen för snart ett år sedan. Kanske blir du en av de kommande? Det finns möjlighet att ta in ett par deltagare till, kolla in länken ovan!

I vanlig ordning bjuder sensommaren förstås på kurser, föreläsningar och andra hälsoevent.

En liten reflektion efter den här sommaren är att det nog första året som jag har haft så tydlig jobbstart. Jag har ju tillbringat många år av mitt liv på en tidningsredaktion och det går alltid att jobba ikapp en icke-produktiv start när det hettar till inför lämning… 🙂 Så jag brukar sitta och försöka piska igång mig, lockas av de sista solstrålarna och ”börja sent, sluta tidigt, ta långlunch”. Och däremellan leka jobb. Segt! Men i år var det perfekt att gasa igång med utbildning direkt. Med stor sannolikhet kommer vi att köra en sommarintensiv raw foodkockutbildning igen nästa år alltså.

Ok, det här inlägget blev väldigt mycket min egen dagbok. Du ska förstås ha inspiration av att kika in här också. Lovar att ge dig det, i form av recept, tips, förhållningssätt, kommentarer till ny forskning och pågående debatter och så vidare.

Men i dag får deltagarna från helgens fördjupningskurs i raw food stå för inspirationen – temat var mer tillagad raw food, upplägg fine dining! OCH – kom ihåg att jag är flitigare på Instagram än i bloggen…

 

 

Sushi och sushi

Postad av ulrika den 1 Jun, 2016 i Råsmart

För 20 år sedan kunde jag inte komma på en enda rätt som slog sushi i hälsoväg. Det var inte så vanligt då heller, i Göteborg där jag bodde fanns 2-3 ställen som hade ok sushi. Kag var fattig student, så det blev inte så ofta, men när det blev så kändes det grymt sunt.

Sushi är ok, men det är rätt lite fisk på en traditionell sushitallrik. Långt ifrån tillräckligt för att göra något stort för behovet av omega-3 och d-vitamin.

Men ungarna älskar sushi och i lördags hade de bestämt att vi skulle göra egen.

Såhär blev deras:

  
Såhär blev min:


(Absolut, de är större estetiker än jag…!)

Såhär såg det ut tidigare på dagen, då det tredje gänget raw foodkockar gjorde raw ”sushi” och andra tapas:

   

   

 

 

Ska arvingarna lida för att ryggbiff är godare än kikärter?

Postad av ulrika den 30 Maj, 2016 i Råsmart

Jag har ägnat morgonen åt att äta macka med vetegräs och lyssna på WWF:s presentation av den uppdaterade konsumenthjälpen Köttguiden.

Det är skrämmande hur lätt det är att bli hemmablind. Kött har aldrig varit en stor del av mitt liv. Flera år har gått utan att jag ens sett åt en köttbit. När jag då och då äter kött numera så har jag rätt enkel smak: Jag gillar långkok och färsbaserat kött. Helst lamm eller vilt. För att det smakar bättre. En bonus är att det har en mildare inverkan på klimatet.

Det gör mig till en ganska unik typ. I genomsnitt äter vi 1,7 kg kött i veckan i Sverige.

Att jag väljer en mindre köttkonsumtion har faktiskt rätt lite med min egen hälsa att göra, jag tycker inte att de data vi har tillgängliga leder till en slutsats om att förnuftiga mängder rött kött är hälsofarligt för den som äter grönt och grovt och sunt för övrigt. Min lilla köttkonsumtion har mer att göra med att jag gillar fågel och fisk bättre – och för klimatets skull.

Så medan vissa kämpar för en köttfri dag i veckan, väder jag som oftast på begreppet och nöjer mig med en köttdag i veckan. Ibland två. Jag överskrider inte rekommendationen om att hålla mig under 500 gram kött per vecka, möjligen med undantag för någon enstaka fjällsemester.

Jag har helt enkelt inte lust att vara den som sitter sist kvar och gnager på en flintastek i brännande sol… Det inser jag förstås att det är liten risk för, men jag har verkligen inte lust att bidra mer än nödvändigt till att mina arvingar och deras arvingar får lida för att jag tyckte att ryggbiff smakade godare än kikärter. Det är inte värt det!

Men visst, det är enkelt för mig att säga. Jag lagar glatt mat med kikärter och pintobönor och kidneybönor och belugalinser och svarta bönor och gröna linser…

I torkugnen står en raw food paj på tork, som ska fyllas med en röra på groddad quinoa och sesamfrön. I picknickkorgen ligger en kall potatissallad med linser och lite getost.

Tack och lov har vi smarta företag som gör det både lätt och inspirerande att äta gott utan stora mängder kött.

I fredags var Risenta här med en kasse bönor av olika slag och ett fint häfte med läckra rätter. Massor av inspiration till vego mat finns att få! Det är inte brist på inspiration som får oss att köpa köttfärs när middagen ska på bordet, det är snarare något med vanor, vilja och att våga. Tror jag.

För att sammanfatta WWF:s smarta råd:

  • Ät mer baljväxter.
  • Ät mindre anonymt kött (importerat, där varken antibiotikarestriktion eller djurhållning rimmar med ansvar)
  • Njut av det kött du äter – välj med omsorg!!
  • Inspirera och inspireras!
  • Ladda ner appen Köttguiden och fråga efter kött som inte har rött ljus i butiken!

Och om du vill ha en dunderdos av inspiration är du välkommen på min raw foodkockutbildning i sommar!

 

 

Sliter du med fem kilon i onädan?

Postad av ulrika den 25 Maj, 2016 i Råsmart | Etiketter: ,

Allt handlar om perspektiv. Och sorgligt många människor går runt med ett perspektiv som är helt snett från början. Exempelvis går omkring 70 procent av kvinnorna i Sverige runt och vill gå ner i vikt – trots att ”bara” omkring 30 procent är överviktiga*.

Det är ju helt sjukt. Något är riktigt, riktigt fel. Varför skulle man vilja vara smalare än normalviktig – om det är hälsa man stävar efter? Undervikt är ohälsosamt.

Ofta handlar det om ”de sista fem kilona”.

Fem kilo.

Who cares?

Fem kilo ”extra” är ingen hälsorisk. Det finns inga hälsomässiga vinster att göra av att pressa kropp och psyke fem kilo lättare. Möjligen precis det motsatta. Fem kilo kan vara en bra reserv om man blir allvarligt sjuk. Underhudsfett som gömmer magrutorna finns där av en orsak – det bidrar bland annat till en sund hormonproduktion och är det hälsa man stävar efter så ska man INTE göra sig av med underhudsfettet på magen för att kunna visa de muskler du har där.

En marginell övervikt kan även skydda mot benskörhet. Både i form av stötdämpare, men också för att lite högre vikt innebär lite högre belastning för skelettet – som gör att det blir starkare. Detta gäller dock inte om du pendlar upp och ned med dessa fem kilo – då blir det istället en riskfaktor för benskörhet längre fram i livet.

Fem kilo. Vem kan du peka ut i din omgivning som nyss har gått upp eller ned fem kilo? Fem kilo på en påklädd kvinna av medellängd är faktiskt inte något ögat uppfattar särskilt tydligt. Möjligen kan det synas lite i ansiktet, men det är högst ovanligt att någon kan notera det – i ett naturligt sammanhang (och jag tycker inte att nakenfoton ur alla vinklar, före och efter en kur, är särskilt relevant. Det kan verka coolt, ja, men det relevanta är: Är det lika rippat ett år senare – och mår personen i fråga bra även då.)

Din omgivning kommer hur som helst inte att stå med en ”före-bild” och jämföra din ”nya” kropp med i sommar. Jag lovar!

(Ibland är det rent av två normalviktiga kroppar man ser på dessa foton. Före-bilden visar en normalviktig kropp i över spannet, efter-bilden visar en normalviktig kropp i nedre spannet. Vad är poängen med det, egentligen?)

Vad är vikt, egentligen? Vatten, skelett, muskler, organ, fett, blod, mineraler. Det är förstås fettet man vill komma åt, men om man inte lider av övervikt, så är det faktiskt rent trams att klä in det hela som en önskan om mer hälsa. Det ger inte nödvändigtvis mer hälsa att blotta magrutor. För den som är kraftigt överviktig kan det finnas en hälsovinst att göra av en viktminskning – men det finns inget som tyder på att blottade magrutor skulle behöva vara målet.

Jag förstår förstås att man kan önska sig en slank och lätt kropp. Så klart jag förstår det! Men att koppla ihop det med resonemang kring hälsa – det är inte helt okomplicerat. Hälsa är så extremt mycket mer än fem kilo hit och dit!

Och så ska man betänka vad strävan efter att vara lite smalare gör med humöret. För många blir de där fem kilona en ständig kamp, som ger upphov till missnöje, självkritik och allmänt gnagande. Och de sitter kvar, hur mycket vi än tänker på att vi vill bli av med dem – så länge vi inte gör en rejäl insats. Som kräver en hel del, rent mentalt. Det är – för de flesta – hårt för hjärnan att gå på energiunderskott, hur många före- och efterbilder som lätt än flödar i sociala medier!

Tänk om vi bytte perspektiv för ett ögonblick. Bara en tanke: Tänk om vi istället bestämde oss ör att försöka GÅ UPP fem kilo i vikt till sommaren. Det är något vi faktiskt kan ha stor hälsonytta av. Med fem kilo muskler extra (svårt, jag vet) kommer vi att öka vårt energibehov, bli bättre på att reglera blodsocker, bidra till bättre humör, skydda mot psykisk ohälsa, skydda mot benskörhet, skydda mot diabetes och hjärt-kärlsjukdom, göra oss smartare, göra det lättare att försvara oss vid eventuella överfall, göra det lättare att gå i trappor, lyfta tunga matkassar och och annat som kan bidra till bättre hälsa på daglig basis.

Jag skulle kunna fortsätta hur långe som helst. Det finns MASSOR att tjäna på att gå upp fem kilo i muskelmassa! Och det vi egentligen önskar oss när vi säger att vi vill gå ner i vikt kommer som en bonus: Vi blir fastare och får större andel fettfri kroppsmassa.

Vågen? Den är ointressant.

*När Viktväktarna för ett par år sedan genomförde en undersökning där man frågade hur många som ville gå ner i vikt inför bikinisäsongen, så svarade 70 procent att de ville gå ned. Men bara drygt 30 procent av svenska kvinnor är överviktiga!

 

 

 

Pauser och skogssmoothie

Postad av ulrika den 17 Maj, 2016 i Råsmart | Etiketter: ,


Jag kan inte påstå att jag är särskilt stressad, vilket väl kan vara en nagel i ögat på den som inte vet hur man ska få tiden och livet att räcka till. Förlåt. Men jag har på något vis fått ihop en jobblunk som gör att det funkar. Även om det tidvis kan vara lite stafettprägel över tillvaron här hemma.

Nåväl. Just ni befinner jag mig mitt i en period då jag under nio dagar föreläser eller utbildar 49 timmar totalt, exklusive förberedelser, inköp, transporter och allmänt fix.

Ganska saftigt för min smak. (Förlåt facket!)

Jag är halvvägs nu, bara 24 härliga timmar kvar innan söndag kväll…😎

Det är lätt att man väljer bort träning, vila och skoj, för att hinna med allt som måste hinnas med. Men för mig är träning, vila och skoj inte ”nice to have” utan ”need to have”. Så en skogspromenad (som också var en liten rekognosering inför det avsnitt i raw foodkockutbildningen som handlar om naturen som skafferi) fick gå före disken, plocket och mejlskyfflandet.


Man kan inte hälla ur en tom kanna, och jag ”häller” ur mig en hel del under dessa 49 timmar.

Jag älskar att bo i stan. Men oj vad jag älskar att ha en skog runt hörnet! Nu blir det skogssmoothie till frukost! I eftermiddag blir det en timme med PT, stång och tunga vikter!

 

 
Vi använder cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli bättre. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies. Läs mer | OK