Råsmart


 

Syra grönsaker

Postad av ulrika den 28 Sep, 2017 i Råsmart

Om du följer mig på Instagram, så har du nog inte missat att jag älskar surkål.

ÄLSKAR SURKÅL!

Jag vet att det låter lite väl helylle, men jag älskar surkål ändå. Alla syrade grönsaker. Så mycket att du då och då ser mig såhär:

Det är också mer än vanligt att min jobba hemma-lunch ser ut såhär:

Eller såhär:

Men det är inte bara vitkål som syras här hemma, det kan vara blomkål, rabarber, morötter, rödbetor, lök, chili… Inte för att jag har någon prunknande köksträdgård som ska packas ner i glas inför vintern, men dels är det kul att slabba runt i köket och resultatet: Friskt syrlig kål och andra grönsaker är helt enkelt en delikatess Som man kanske ska vänja sig vid, jag vet inte. Jag älskade syrade grönsaker vid första tuggan, men jag har hört att det finns mer skeptiska typer…:-)

Många frågar om jag inte ska skriva en bok om fermentering (som syrning också kallas), eller om jag inte kan ha kurs. Svar: nej och nej.

Visserligen syrar vi på var och varannan kurs och utbildning jag håller, men bara som en del av ett större tema. Det är nämligen skitenkelt att syra. (Du får min lilla guide längst ned!)

Det enda jag kan bidra med utöver det som står där, är ren inspiration till smaksättningar och kombinationer.

Min absoluta favoriter är dill, vitlök, lagerblad. Eller chili, ingefära, koriander, vitlök. Eller naturell. Eller färsk rosmarin, rosépeppar och lagerblad. Eller enbär, kummin och vitlök.

Önskar dig stort lycka till med fermenteringen/mjölksyrningen! Det är klart värt lite stök i köket!

 

Syra kål

Strimla ett vitkålshuvud tunt, använd gärna mandolin.

Tillsätt 4 teskedar salt (OBS! Utan jod! Det är viktigt, eftersom jod är bakteriedödande, så hämmar det mjölksyrebakterierna från att föröka sig och syra kålen!)

Massera eller ”stampa” kålen med ett hårt föremål, så att den börjar vätska sig. Använda gärna handskar, så att du slipper få salt i eventuella småsår på händerna.

Tillsätt sedan eventuell smaksättning, som kumminfrön, dillfrön, chili eller enbär.

Packa sedan kålen en lufttät burk, så att ingen luft ligger kvar mellan kålstrimlorna och så att det står vätska ändå upp över kålen. Se till att vätskan täcker kålen helt innan du stänger burken. Ett tips är att ta en liten plastpåse med vatten i, knyta ihop och lägga på toppen, som trycker ned kålen mot burkens botten när du stänger locket. Låt burken stå i rumstemperatur i tio dagar (18-20 grader, utan att du öppnar locket under tiden!).

Efter tio dagar ställer du in burken i kylen och kan börja äta av din surkål, som blir mörare och mörare för varje dag. Om du förvarar den kallt, så håller den sig i flera månader. Ser du något litet vitt, mögelliknande på kålen om den har fått stå ett tag i kylen, så är det sannolikt fråga om toppjäsning. Det är inte är farligt. Du kan bara skrapa bort det synliga och äta resten av kålen.

Syra grönsaker, exempelvis morötter, rödbetor, gurkor, lök och broccoli

Här måste man täcka grönsakerna med saltlake, som verkligen täcker grönsakerna. Det är inte lika viktigt att packa grönsakerna som när man syrar i kålens egen vätska, men fyll inte burken med för mycket grönsaker, för saltlaken måste verkligen täcka ALLA grönsaker. Med god marginal så att miljön är syrefri, annars kommer andra mikroorganismer och tar över.

Saltlake

3 tsk salt (UTAN jod, eftersom det är bakteriedödande!)

5 dl vatten

Koka upp vatten och häll i salt, låt den svalna till rumstemperatur innan du häller den över grönsakerna.

 

 

 


 

Aktiv livsstil – enklast i lägenhet i stan eller i radhus förorten?

Postad av ulrika den 28 Aug, 2017 i Råsmart

Vi har flyttat ut från vårt trånga lägenhet på våning 5 och 6 i stan och in i ett radhus 8 kilometer utanför.

En av mina förhoppningar var att det skulle göra vardagsmotionen lättare och sänka ribban för en aktiv livsstil. Här finns en sjö att simma och paddla i, skog att cykla och springa i, ett ridhus att rida i och stora gröna fält att springa och göra kullerbyttor på. Vi har en gräsplätt där en ny studsmatta prioriteras framför rosenbuskar och vi har fina cykelvägar in till stan.

8 kilometers cykelpendling enkel väl – det är ju fin vardagsmotion! Men andra dagen som cykelpendlare så tryckte någon in en spik i mitt däck. Och fjärde dagen för Henrik som cykelpendlare så var det någons om ”lånade” hans superfina mountainbike (den ”gamla”, den som jag tänkte lägga beslag på och som han tänkte att han skulle våga använda utan att alltid låsa in den).

Så nu är det SL som gäller igen. Och det här med att handla mat. I stan tog jag rullväskan och gick 300 meter till butiken. Här är det 2,5 kilometer till mataffären och ska man handla till fem personer så räcker sällan cykelkorgen. Och när det är gratis parkering, så…

Ja, som du kanske förstår: Det blir lätt bil när jag ska handla. Det känns inte bra.

I stan hade jag 100 meter till gymmet. Nu har jag 3 kilometer. Det kan man ju cykla lätt, men det blir inte riktigt lika lätt att sticka iväg och träna fast man inte har tid (vilket man ju egentligen aldrig har). Så just nu är ambitionen om att komma dit åtminstone två dagar i veckan, och så träna lite hemma med kettlebells, springa, gå och cykla resten. Lite med ungarna, lite själv.

Efter två veckors vardag i radhus så kan jag börja se ett mönster: Jag ska göra ett aktivt val om en aktiv livsstil. I stan var jag så illa tvungen, tunnelbanan betingade 2000 steg bara den. Enkel väg. En helt vanlig dag med jobb, hämta, lämna, handla kom jag med lätthet upp i 10.000 steg eller mer. Att ta bilen för att handla eller uträtta enklare ärenden var otänkbart. Nu ”måste” jag välja att gå en promenad, för uträtta ärenden görs enklast med bil.

Så det är för- och nackdelar med att bo utanför stan om man vill vara aktiv. Jag skulle lätt kunna sätta mig i en skön solstol och läsa en bok på min lediga tid och ta bilen i alla riktningar. Men jag har bestämt mig för att dra nytta av att jag bor i en miljö som inbjuder till aktivitet.

Håll tummarna för att det håller i sig och påminn mig om jag inte återkommer med rapport om ett par veckor! 🙂

 


 

Världens tråkigaste matvanor?

Postad av ulrika den 21 Aug, 2017 i Råsmart

Skrattade lite åt min enormt torftiga inköpslista igår. Den såg ut så här:

Havre

Ägg

Banan

Morötter

Vitkål

Broccoli

Blomkål

Mandlar

Äpplen

Svarta linser

Tetrabönor

Potatis

Lök

Fruktansvärt trista råvaror när man ser dem så där, måste jag säga. Men de är billiga och spritter av sundhet. Och tillsammans med lite goda smaksättare som finns i skåpen här hemma, så blir de en perfekt bas i vardagen.

Lite matmagi som finns representerad på listan: 

Havre innehåller lösliga fibrer som kan bidra till ett sänkt blodtryck.

Ägg innehåller alla näringsämnen vi behöver utom c-vitamin. Gott om protein, d-vitamin och antioxidanter.

Bananer innehåller kalium, ett mineral som också har en blodtryckssänkande effekt (bland annat). Plus en massa lösliga fibrer och förnuftig sötma till havregrynsgröt och smoothies. Dessutom är det ett perfekt snack; i sin egen perfekta förpackning.

Morot innehåller bland annat en del betakaroten, förlöpare till vitamin a, som vi behöver för bland annat hud och immunförsvar. Ett perfekt snack som alla gärna knaprar i sig stora mängder av här hemma.

Vitkål, blomkål och broccoli, fina vänner i kålfamiljen som bland annat innehåller sulforafan och en isothiocyanater, som bland annat kan bidra till mer självkritiska celler och därmed utgöra ett skydd mot cancer.

Och så mandlar; vackra, vackra mandlar! Ett perfekt snack som ger e-vitamin, magnesium, protein och fibrer i en välsmakande förpackning.

Äpplen. Strax i högsäsong; fulla av lösliga fibrer, c-vitamin och antioxidanter. Goda, söta och enkla att ha som snacks och riva på gröten på morgonen. Eller som torkade bitar att gnaga på till kvällsgodis.

Svarta linser och tetrabönor. Lösliga fibrer i en proteinrik kolhydratskälla (eller proteinkälla med sunda kolhydrater, beroende på i vilken ände man börjar…) Mineraler och antioxidanter. Billigt, klimatsmart.

Potatis. En av de mest mättande råvaror vi har i förhållande till energiinnehåll. Rik på c-vitamin och viktiga mineraler. Skulle man välja en enda råvara att leva på är nog potatis den som skulle hålla oss vid liv längst. I kombination med ägg skulle vi kunna klara oss i en liten evighet… Billigt. Lätt att odla på våra breddgrader.

Lök. Billigt, smakförhöjande och struttar av sundhet.

Av dessa råvaror kan jag svänga ihop goda muffins, steka pannkakor, göra mustiga soppor och grytor, matiga sallader, vegetariska biffar, vegopytt i olika varianter. Jag kan komplettera med lite gott från skafferiet och göra goda bars, smoothies och bowls. Jag kan ugnsbaka, ugnsrosta och bryna kål och rotfrukter för att ge smaklökarna den tillfredsställande umamismaken. Komplettera med en bit fisk eller kyckling då och då.

Och jag kan skära ner på antalet tillfällen då både inspiration och skafferi gapar tomma och jag mest av allt vill ringa efter en översmarrig hämtpizza…

Trevlig vardag önskar jag!

 


 

Jag tänkte lägga ner bloggen, men…

Postad av ulrika den 14 Aug, 2017 i Råsmart

…jag ändrade mig.

Det händer ju aldrig något i den här bloggen längre och jag har grubblat på varför. För jag har verkligen älskat att ha ett ställe där jag kan skriva av mig och dela tankar och tips. Men så kom Instagram och ett tag tyckte jag att det räckte.

Men (igen!)

Jag är inte ”bildmänniska”. Jag är en skrivande människa. En tänkande, grubblande, kritisk människa som helst utrycker mig i tal och skrift. Så självfallet ska jag göra det.

Troligen blir bloggen mindre av en dagbok* och mer av en ventil när det behövs. För jag behöver det! Det är så mycket dumheter och så mycket trams som valsar runt i världen just nu och jag har aldrig någonsin mött så många faktaresistenta som jag gör i dessa dagar. Populära Instagramkonton, tramsiga youtubekanaler och redaktörslösa poddar skrämmer, lurar och snedvrider så mycket att folk blir mer eller mindre rädda för maten!

Det gör mig rätt irriterad.

Så jag kommer att hänga kvar här. Med små tips, reflektioner, tankar och nyanseringar.

Hoppas att du kan tänka dig att hänga med då och då också!

*barnen är större nu och jag vill inte dela med mig så mycket av dem som när de var små. Så inga bilder på små gulliga glin i smoothie mustascher eller stolta berättelser om alla grönsaker de glatt proppar i sig (för det är inte alls säkert att de gör det längre. De är 8, 9 och 11 nu, med starka viljor och behov av att utveckla sina egna preferenser – men de har alltid sin sunda bas att falla tillbaka på!) Och min egen ”resa” med nya upptäckter om hur man kan bryta vanor och byta ut mackor mot morötter… – den är liksom över. Inte över i den meningen att jag är tillbaka i mackträsket, utan den är bara en självklarhet. Där en och annan macka äts och njuts, men där morötterna är en livsnödvändighet. En absolut självklar bas. Inget nytt att upptäcka och dela med sig av där, liksom.

På hälsofronten i övrigt inte heller något stort nytt. Möjligen att jag numera flirtar hejvilt med tyngre vikter och ägnar mig åt sånt som ”ryck” och ”stöt”, lindar handlederna och dammar in nävarna i krita, istället för att springa mest hela tiden. Inte så himla intressant för er att läsa om när jag gör ett personbästa i stöt eller om den lycka jag upplever efter ett tungt pass där det känns som om alla kotor, leder och ligament hittar tillbaka till sina rätta positioner. Där all smärta försvinner och alla muskler i kroppen känns superstarka. Det upplever jag emellanåt, men det ska jag inte heller tråka ut er med. Eller, kanske lite, någon gång ibland. 🙂

Och så har jag flyttat. Ut ur stan och in i radhusområdet, med gräsplatt, studsmatta och blåbärsbuskar. Runt knuten har jag slottsträdgård med självplock, skog och sjö – och bra cykelvägar in till stan (som bara ligger 8 km bort trots allt). Det kan nog bli lite tankar och reflektioner kring det bland annat inser jag hur mycket enklare det är att få in spontan aktivitet för barnen här än i stan. Och det är verkligen en het potatis med tanke på att svenska barn är nordiska mästare i stillasittande. Tyvärr.

Vi ses!

 


 

Egenomsorg genom mat

Postad av ulrika den 21 Nov, 2016 i Råsmart

Denna blogg alltså… Så styvmoderligt behandlad att jag allt oftare överväger att plocka bort den. En blogg ska ju uppdateras och fyllas på med inspirerande innehåll, med lätthet och täta mellanrum.

Så är det inte nu. Och det finns väl många orsaker till det.

Rent jobbmässigt ser dagarna lite annorlunda ut för min del nu än tidigare. Jag undervisar i huvudsak och så skriver jag en hel del annat; böcker och artiklar.

Sen är själva temat: sunda mat för hela familjen, lite ett överspelat kapitel för mig. Jag har ju fortfarande barn (!), men jag jobbar inte med familjer längre; varken kostrådgivning eller kurser. Plus att mina egna barn har liksom tappat förtjusningen inför nya versioner av smoothies. (De är 7, 8 och 10 år nu. När bloggen startade låg Hedda, 7, i magen!)

Och så jag själv då; kanske är det för att jag var så mycket mer entusiastisk kring att sprida inspiration när jag själv var relativt nytänd kring en sund livsstil och frikostigt ville dela med mig av smarta tips, tricks och erfarenheter. Nu är jag mer blasé, på gott och ont, jag har min stabila bas kring livsstilen för egen del och jag vill hellre dela med mig av kvalificerad kunskap (som på utbildningarna och när jag föreläser) än små enkla tips. Jag tycker helt enkelt inte att jag har så mycket att tillföra i kategorin tips och inspiration.

Det är några av orsakerna till stiltje här. Och kanske stänger jag ned den helt snart, vi får se. Instagram är betydligt mer lätt, snabbt och tillgängligt. Kanske nöjer jag mig med det snart. (Följ mig gärna om du inte redan gör det!)

Men. När jag nu sitter här och skriver, så tänkte jag reflektera lite över ”egenomsorg”. Ni vet; det där man gör för att unna sig, skämma bort sig, varva ned efter stressiga perioder, pyssla om sig…

Jag har provat många sätt. Massage, ansiktsbehandlingar, spa, floating, konserter, shopping, champagne, sitta framför brasan och så vidare och så vidare. Men jag måste konstatera att det som funkar allra bäst för mig är – mat. Japp. Mat. Hemma eller på restaurang. God, vällagad, smakrik mat i ugn och ro är det bästa sättet att påminna mig om att jag lever. Att jag har utrymme för njutning och lyx. Att ting får ta tid.

Just nu står jag och blickar tillbaka på en extremt intensiv höst, med resor, utbildningar, bokskrivande och ett nytt redaktörsuppdrag. Det börjar lugna sig lite nu, ”att göra”-listan kortas av för varje dag – skönt! Så i helgen varvade jag ner med en massa god, omsorgsfullt tillagad mat (lyxig med enkel mat, inget man slår knut på sig själv av att göra):

ska%cc%88rmavbild-2016-11-21-kl-13-26-49

Fredag

Herman, 8 år, och jag lagade:

Grillade kycklingspett som marinerats i kokos, soja, ingefära, chili, ingefära.

Jordnötssås med kokosmjölk, lime, honung, ingefära, soja, schalottenlök, vitlök.

Asiatisk sallad av hjärtsallad, mango, chili, lime, fisksås, rostade sesamgrön, avokado, morot, sockerärter, salladslök.

Dessert: Ostbågar alt. ett extra glas vin (eller både och kanske det blev för min del?!)

Lördag

Hugo, 10 år, och jag lagade:

Helstekt oxfilé

Hemslagen bearnaise

Klyftpotatis

Salladslök fräst i olja, vitlök, soja och chili

Grönsallad

Dessert: Lördagsgodis alt. ett extra glas gott vin

Söndag

Hedda, 7 år, och jag lagade:

Torskrygg i ugn

Puré av potatis och morot

Sallad av äpple, fänkål och citron

Brynt smör

Kapris

Dessert: Raw äppelkompott med salt kolasås (kommer i ny bok 2017!)

Jag är så tillfreds och lugn nu. Helt ostressad och i balans 🙂 Tryggt ompysslad av mig själv och helt försäkrad om att kroppen har fått både ren näring och njutning.

Andas in, andas ut. All is well. Food is good! Mat är en lyx som man inte ska ta för självklar!

 

 


 
Vi använder cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli bättre. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies. Läs mer | OK