Jag tänkte lägga ner bloggen, men…

Postad av ulrika den 14 Aug, 2017 i Råsmart

…jag ändrade mig.

Det händer ju aldrig något i den här bloggen längre och jag har grubblat på varför. För jag har verkligen älskat att ha ett ställe där jag kan skriva av mig och dela tankar och tips. Men så kom Instagram och ett tag tyckte jag att det räckte.

Men (igen!)

Jag är inte ”bildmänniska”. Jag är en skrivande människa. En tänkande, grubblande, kritisk människa som helst utrycker mig i tal och skrift. Så självfallet ska jag göra det.

Troligen blir bloggen mindre av en dagbok* och mer av en ventil när det behövs. För jag behöver det! Det är så mycket dumheter och så mycket trams som valsar runt i världen just nu och jag har aldrig någonsin mött så många faktaresistenta som jag gör i dessa dagar. Populära Instagramkonton, tramsiga youtubekanaler och redaktörslösa poddar skrämmer, lurar och snedvrider så mycket att folk blir mer eller mindre rädda för maten!

Det gör mig rätt irriterad.

Så jag kommer att hänga kvar här. Med små tips, reflektioner, tankar och nyanseringar.

Hoppas att du kan tänka dig att hänga med då och då också!

*barnen är större nu och jag vill inte dela med mig så mycket av dem som när de var små. Så inga bilder på små gulliga glin i smoothie mustascher eller stolta berättelser om alla grönsaker de glatt proppar i sig (för det är inte alls säkert att de gör det längre. De är 8, 9 och 11 nu, med starka viljor och behov av att utveckla sina egna preferenser – men de har alltid sin sunda bas att falla tillbaka på!) Och min egen ”resa” med nya upptäckter om hur man kan bryta vanor och byta ut mackor mot morötter… – den är liksom över. Inte över i den meningen att jag är tillbaka i mackträsket, utan den är bara en självklarhet. Där en och annan macka äts och njuts, men där morötterna är en livsnödvändighet. En absolut självklar bas. Inget nytt att upptäcka och dela med sig av där, liksom.

På hälsofronten i övrigt inte heller något stort nytt. Möjligen att jag numera flirtar hejvilt med tyngre vikter och ägnar mig åt sånt som ”ryck” och ”stöt”, lindar handlederna och dammar in nävarna i krita, istället för att springa mest hela tiden. Inte så himla intressant för er att läsa om när jag gör ett personbästa i stöt eller om den lycka jag upplever efter ett tungt pass där det känns som om alla kotor, leder och ligament hittar tillbaka till sina rätta positioner. Där all smärta försvinner och alla muskler i kroppen känns superstarka. Det upplever jag emellanåt, men det ska jag inte heller tråka ut er med. Eller, kanske lite, någon gång ibland. 🙂

Och så har jag flyttat. Ut ur stan och in i radhusområdet, med gräsplatt, studsmatta och blåbärsbuskar. Runt knuten har jag slottsträdgård med självplock, skog och sjö – och bra cykelvägar in till stan (som bara ligger 8 km bort trots allt). Det kan nog bli lite tankar och reflektioner kring det bland annat inser jag hur mycket enklare det är att få in spontan aktivitet för barnen här än i stan. Och det är verkligen en het potatis med tanke på att svenska barn är nordiska mästare i stillasittande. Tyvärr.

Vi ses!

 

 

 
Vi använder cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli bättre. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies. Läs mer | OK