Ny bok och ambitiös medelhavsmat

Postad av ulrika den 27 Sep, 2016 i Råsmart | Etiketter: , ,

Igår startade vi fotograferingen av en ny bok. Liksom Ärlig mat, färdigställde jag den i Grekland, mestadels i en solstol med en stor bit fetaost inom lagom räckhåll (mer om nya boken avslöjas snart!).

Och det är ju kanske det vi förknippar allra mest med grekisk mat; stora sjok fetaost, massor av vitt bröd att skrapa upp tzatzikin med och stora, grillade köttspett – ofta serverade med gigantiska mängder pommes frites.

Och så tänker vi: Mmm, medelhavskosten kan jag leva med; fet, friterad, animalisk OCH hälsosam!

Det stämmer att medelhavskosten är sund, men det är varken pizza, pasta eller grekisk turistmat som avses, utan en välbalanserad kost med mycket bönor, linser, olivolja, fisk, grönsaker, örter, honung, sparsamt med mjölkprodukter och kött. Sällan det som ligger på de flesta tallrikarna på badorternas tavernor.

Jag har aldrig stora förväntningar på maten när jag åker till Grekland, och det hade jag inte denna gång heller (fokus var ju till 100 procent att skriva färdigt boken!)

Men så snubblade jag och min vän Anna på en restaurang i den lilla staden på ön Skiathos, som såg ut att ha ambitioner. ”Contemporary greek cuisine” stod det på en skylt. Och vi var turligt nog hungriga just då.

Den quinoatabbouleh jag beställde var slut för dagen, så servitrisen rekommenderade linssallad med – bläckfisk. Ingen frestande tanke, men hon insisterade och ställde sig väldigt frågande till min tveksamhet inför  bläckfisk, ”WHY???”

Så jag testade. Och fick vad jag nog kan betrakta den första riktigt spännande smakupplevelsen någonsin i Grekland (ja, förlåt, jag har inte direkt jagat god mat i Grekland, utan mest förundrats över hur många gånger man kan äta grekisk sallad i skuggan utan att tröttna på det…).

Restaurangen erbjöd även workshops i grekisk matlagning, så jag mötte upp en lunch och fick hacka en massa örter, baka piroger, göra fava (grekisk bönröra) samt lära mig lite om principerna inom grekisk mat – som enligt kocken inte har så väldigt mycket att göra med moussaka och tzatziki, utan handlar mer om vad naturen har att erbjuda, enkla råvaror och smaker från örter kryddor som förhöjer måltiden.

Det smakade ljuvligt gott och jag fick helt enkelt mersmak. Så vi fortsatte till Elia’s restaurant, där kurskocken (som visade sig vara tämligen välmeriterad, med jobb på bland annat Noma i Köpenhamn bakom sig) huserade till vardags.

Här var den klassiskt grekiska blåa färgen ersatt av knallrosa som kontrast till det vita och maten var i minst lika stor utsträckning demonterad och omdefinierad; grekiska smaker och råvaror, tillagade med betydligt mer finess och ambition än vad jag ätit på grekiska krogar, oavsett om de ligger i Grekland eller i Stockholm.

Rosmarinrökta oliver, carobbröd, krämig fava (bönröra) med pocherat ägg, ceviche med smaker från dolma (vinbladsdolmarna som ofta finns med på en mezetallrik). Efter det en ljuvlig oxsvans på gnocci med tryffel respektive en bläckfisk med svarta bönor och som avrundning en carobsufflé serverad som grekiskt kaffe respektive en ”nigiri” med ris, avokadoglass och andra smakförhöjare, serverat som en läcker sushitallrik.

Vi åt tills vi närapå sprack, vilket antagligen berodde på att vi var ganska utsvultna på spännande mat, men också på att det smakade förbaskat gott.

Några av rätterna:

   

Och så förstås några små stämningsfulla glimtar av Grekland:

 

 
Vi använder cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli bättre. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies. Läs mer | OK