Att få vara ”som alla andra”

Postad av ulrika den 28 Apr, 2015 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Att få vara ”som alla andra”

Hu2

Hugo, min lilla vägvisare i livet, som var den som fick mig på bättre tankar och gjorde att jag bytte ut ostmackorna mot grönare, grövre mat med mer näring när det visade sig att han som ettåring hade mjölkproteisallergi. Det visade sig i form av eksem, blödande tarm och fyra öroninflammationer på mindre än ett halvår. En till och han hade fått dränage.  Nu slapp han undan med blotta förskräckelsen, när vi la ihop ett och ett och insåg att det hade med maten att göra.

Efter en månad utan mjölk så försvann eksem, snorandet och öronproblem. Tarmen läkte.

Ofta växer det bort, mjölkproteinallergi (till skillnad från celiaki, sk glutenintolerans). Vi har dock aldrig haft någon större längtan att testa vad som händer om han börjar äta mat med mjölk i igen, så vi har fortsatt med ”liberalt mjölkfritt”, vilket innebär att han äter mjölkfritt, men att det är ok med en bit parmesan eller en glass någon gång i bland.

Det har fungerat fint.

Men när han skulle börja i andra klass satt vi med samvetet och grubblade: Ska han verkligen ha specialkost i skolan, dvs mjölkfritt, fortfarande? Vi är ju inte strikta hemma och det går fint. Kanske tål han lite mat med mjölk i nu? Sagt och gjort. Han skulle få ”vara som alla andra” och äta det som serverades. Vi bad honom dock att dricka vatten till maten.

Det var inte så smart.

För en dryg månad sedan upptäckte jag ett eksem i mungipan. Och snart ett till på halsen. Och sen på nyckelbenet. Ett på ryggen, ett på armen, tre på bröst och magen…

Det KAN ju bero på något annat. Oroade släktingar föreslog att det nog varr årstidsrelaterat. Men han har aldrig haft besvär med huden sedan vi tog bort mjölk. Hur kallt det än varit.

Det enda vi ändrat på är att skippa mjölkfri kost.

Så självklart ville vi se om vi kunde reversera det hela genom att ta bort den igen.

Vi vet inte säkert ännu. Eksemen i ansiktet, på halsen och på nyckelbenet är borta efter en månads mjölkfritt igen. De andra är kvar, men mindre.

Jag måste säga att jag är SÅ imponerad av hans inställning till det hela. Han bara gör det utan knot, läser innehållsförteckningar och hör sig för. Vid ett tillfälle serverades det grillchips på ett kalas. De innehöll mjölkprotein, och trots att jag sa att det var ok med ett par stycken (jag erkänner jag faller också i fällan: ”Stackars barn! Inga chips på kalas, när alla andra äter….!) tackade han nej. ”Jag vill inte ha eksem, mamma! Nu gör vi det här ordentligt!”

Jag rannsakar mig själv. Att jag ens övervägde att att låta honom äta mjölkmat i skolan igen handlar enbart om en sak: Att han ska få vara som alla andra. Slippa sticka ut. Det är ju det som anförs som den stora utmaningen för många som måste välja bort ett födoämne. Det är ju en av anledningarna till att sjukvårdspersonal avråder föräldrar till barn med besvärliga symptom att experimentera med kosten – även om det skulle kunna hjälpa.

Men det är ju inte vad vi äter som definierar oss, gör oss till dem vi är.

Som han själv sa: ”Ja, jag vill vara som alla andra. Det vill säga: Jag vill inte ha eksem!”

 
 
Vi använder cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli bättre. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies. Läs mer | OK