Smartbars utan nötter och frön

Postad av ulrika den 25 Jan, 2016 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Smartbars utan nötter och frön

Barnen går i en skola där det råder strikt nöt- och fröförbud. Respekt för det. Men de svampiga limpmackorna och cornflakesen som serveras till mellanmål är inte tillräckligt för snabbväxande snillen.

Så vi skickar med frukt, morötter, blomkålsbuketter och bär för det mesta. Ibland åker resterna av frukostsmoothien med i en glasburk (oerhörd lyx tycker ungarna!) eller en liten burk med birchermüsli (recept i Good mood food).

Men lyckligast är de när de får en havre- och chokladbar, en vidareutveckling av mina allra första kokosbollar i Råsmart familj.

Ungefärligt recept:

2 dl färska dadlar, plocka ur kärnor

2 dl havregryn

1-2 dl kokos

2 msk kakao

2 msk kokosolja

valfri kryddning: apelsinskal, kanel, ingefära, kaffe, chili – eller ingen alls.

Kör allt i en matberedare, med s-kniv i botten, till en rejäl deg. Om du vill kan du knåda in lite hela gojibär eller mullbär i degen också. Platta ut på ett bakplåtspapper och vik in alla kanter så att degen är fången i ett paket,som du kan pressa ut till en fyrkant. Lägg in i frysen någon timme och skär sedan i bitar.

De här tröttnar mina ungar aldrig på! Och jag måste säga att jag är väldigt svag för dem också, så vuxen jag är…

 
 

Inget är sig likt

Postad av ulrika den 9 Jun, 2015 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Inget är sig likt

Så var det dags för skolavslutning i morgon. Hugo slutar tvåan, Herman slutar förskoleklass och Hedda gläder sig mest av alla – för hon ärver både Hermans klassrum och fröken till hösten. Och i morgon får hon träffa fröken en stund på avslutningsfika.

Jag känner mig mest sentimental och kan – som de flesta föräldrar – inte fatta att jag har så stora barn. Efter sommaren är alla tre skolbarn! Tänk att lämna och hämta på ett och samma ställe! Bara en sån sak.

Hugo, som fyller nio på måndag, ligger redan och grubblar över framtiden. Han oroar sig över att inte få en bra utbildning och alla svåra uppgifter som väntar. Som roten ut sju och annat … Det gör väl alla?!

Den här årstiden brukar jag ha ganska lugn på jobbet. Det är inte så många som vill höra om värdet av att välja bort socker och mackor. Det är knappt jag orkar det själv, just nu för att vara ärlig. För istället för att vara nedvarvningsperiod, då man samlar upp allt som släpat efter och hinner med en kopp kaffe i solen på väg till kontoret och så vidare – så är det fullt ös på alla fronter!

hallon

En kokbok ska iväg till tryck nu i juni (kommer i oktober) och en annan (yep, det är ytterligare en på gång!) ska fotas färdigt under juni. Vi är en god bit på väg, men hjälp vilken tid det tar att handla, leta rekvisita, laga mat, lägga upp mat, laga om mat som hann vissna, springa och handla för att det saknas örter…

Men jag älskar det. Jag står i köket från morgon till kväll, då inköp planeras och recept justeras.

Som om inte det vore nog, så har Henrik checkat in på sjukhus ett par dagar. Det kändes så grymt i söndags när han packade sin lilla väska, inte för att som jag gör då och då – åka på en trevlig resa – utan för att byta höftled. Utan egentlig logik, så har hans blivit utsliten på tok för tidigt.

Så medan vi roar oss på hemmafronten och jag förundras över min egen kapacitet att få logistiken att gå ihop, ligger han och har obeskrivligt ont i en sjukhussal med tre andra. Som också har väldigt ont och sover dåligt.

Jag längtar tills han kommer hem så att vi får pyssla om honom ordentligt, ge honom lite ordentlig mat och hjälpa honom med strumporna.

Ok. Du undrar kanske vad det är för böcker jag jobbar på… Om du läst Råsmart familj och Smarta sötsaker kommer du förstås att känna igen dig i kostprinciperna. Den första heter Good Mood Food – maten som lyfter humör och energi. Det är rubriken på min vanligaste föreläsning och något jag kan prata om i timmar. Dagar. Mer. En hel bok borde väl räcka, men det ger bara mersmak. Moore Good Mood Food heter dock inte nästa bok. Jag låter titel och idé förbli hemliga ett tag till, men kan ju avslöja att det (fortfarande) är fritt från socker, gluten och mjölk. Och att det är en bok du kommer att älska! Kolla bara bilden från förra fredagens plåtning här ovanför…

 
 

Om reaktioner på att utesluta viss mat

Postad av ulrika den 6 Maj, 2015 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Om reaktioner på att utesluta viss mat

Skärmavbild 2015-05-06 kl. 11.50.03

Jag pratar så mycket mjölk- och glutenfritt i dessa dagar att jag blir alldeles snurrig.

Visserligen har jag gjort det i flera år – det var ju mjölken som gjorde mig intresserad av kost en gång i tiden – men nu pratar ju alla om gluten. 11 procent av Sveriges befolkning väljer att äta glutenfritt – och upplever att de mår bättre av det. Vissa är nyfikna, andra fnyser.

Jag kan förstå både nyfikenheten och misstron, för vi vet egentligen rätt lite om vilken betydelse gluten eventuellt  har för den som inte har celiaki (dvs en autoimmun sjukdom, där kroppen reagerar på proteinet gluten och tarmslemhinnan förstörs).

Länge har man trott att det är väldigt svart-vitt: Antingen tål man gluten – eller så gör man det inte.

Men allt mer tyder på att det finns en gråskala mellan dessa två poler. En icke-celiaki glutenkänslighet diskuteras allt mer, så pass att det fått ett eget begrepp i vetenskapliga sammanhang, Non Celiac Gluten Sensitivity.

Jag tycker att det finns all anledning att vara ödmjuk och hålla sinnet öppet när det gäller gluten och glutenkänslighet, med tanke på att man för bara 25-30 år sedan trodde att man kunde provocera bort celiaki hos små barn. Med katastrofala resultat.

Jag vet att det väcker många känslor, detta med att välja bort vissa livsmedel av fri vilja, utan att en doktor har ordinerat det. Man kan lätt ryka in i debatter och bli förlöjligad med argument från olika skeptiker, men jag är förbryllad över att det bara verkar vara bortval av de vanligaste livsmedlen som skapar debatt och ifrågasättande; mjölk, socker och gluten. Det många av oss äter varje dag.

Om jag säger att jag utan medicinsk diagnos väljer bort kål, lök, bönor, paprika, broccoli, mandlar, granatäpple, hallon, räkor eller vad det nu kan vara, så är det sällan någon som säger något. Jag har ännu inte sett en enda läkare ila ut och fördöma föräldrar som ”utesluter” kikärter, kålrabbi, skaldjur eller havre ur barnens kost. Trots att dessa livsmedel är sprängfyllda med viktiga näringsämnen.

Men säg att du utesluter vetemjöl eller komjölk och vederbörande blir vit och röd om vartannat: ”HUR SKA HEN FÅ I SIG ALLT HEN BEHÖVER???”

Rent näringsmässigt är det mycket sämre att ”utesluta” baljväxter, kål, bär och havre än vetemjöl, så varför väcker inte det känslor, varningar och avfärdanden?

Att välja bort gluten utan celiakidiagnos eller komjölk utan mjölkproteinallergi handlar om att frivilligt minska de eventuella hälsorisker eller obehag som dess livsmedel i stor mängd kan innebära. ELLER – att man helt enkelt föredrar att äta kål, nötter, bönor och bär.

 
 

Att få vara ”som alla andra”

Postad av ulrika den 28 Apr, 2015 i Råsmart | Kommentarer inaktiverade för Att få vara ”som alla andra”

Hu2

Hugo, min lilla vägvisare i livet, som var den som fick mig på bättre tankar och gjorde att jag bytte ut ostmackorna mot grönare, grövre mat med mer näring när det visade sig att han som ettåring hade mjölkproteisallergi. Det visade sig i form av eksem, blödande tarm och fyra öroninflammationer på mindre än ett halvår. En till och han hade fått dränage.  Nu slapp han undan med blotta förskräckelsen, när vi la ihop ett och ett och insåg att det hade med maten att göra.

Efter en månad utan mjölk så försvann eksem, snorandet och öronproblem. Tarmen läkte.

Ofta växer det bort, mjölkproteinallergi (till skillnad från celiaki, sk glutenintolerans). Vi har dock aldrig haft någon större längtan att testa vad som händer om han börjar äta mat med mjölk i igen, så vi har fortsatt med ”liberalt mjölkfritt”, vilket innebär att han äter mjölkfritt, men att det är ok med en bit parmesan eller en glass någon gång i bland.

Det har fungerat fint.

Men när han skulle börja i andra klass satt vi med samvetet och grubblade: Ska han verkligen ha specialkost i skolan, dvs mjölkfritt, fortfarande? Vi är ju inte strikta hemma och det går fint. Kanske tål han lite mat med mjölk i nu? Sagt och gjort. Han skulle få ”vara som alla andra” och äta det som serverades. Vi bad honom dock att dricka vatten till maten.

Det var inte så smart.

För en dryg månad sedan upptäckte jag ett eksem i mungipan. Och snart ett till på halsen. Och sen på nyckelbenet. Ett på ryggen, ett på armen, tre på bröst och magen…

Det KAN ju bero på något annat. Oroade släktingar föreslog att det nog varr årstidsrelaterat. Men han har aldrig haft besvär med huden sedan vi tog bort mjölk. Hur kallt det än varit.

Det enda vi ändrat på är att skippa mjölkfri kost.

Så självklart ville vi se om vi kunde reversera det hela genom att ta bort den igen.

Vi vet inte säkert ännu. Eksemen i ansiktet, på halsen och på nyckelbenet är borta efter en månads mjölkfritt igen. De andra är kvar, men mindre.

Jag måste säga att jag är SÅ imponerad av hans inställning till det hela. Han bara gör det utan knot, läser innehållsförteckningar och hör sig för. Vid ett tillfälle serverades det grillchips på ett kalas. De innehöll mjölkprotein, och trots att jag sa att det var ok med ett par stycken (jag erkänner jag faller också i fällan: ”Stackars barn! Inga chips på kalas, när alla andra äter….!) tackade han nej. ”Jag vill inte ha eksem, mamma! Nu gör vi det här ordentligt!”

Jag rannsakar mig själv. Att jag ens övervägde att att låta honom äta mjölkmat i skolan igen handlar enbart om en sak: Att han ska få vara som alla andra. Slippa sticka ut. Det är ju det som anförs som den stora utmaningen för många som måste välja bort ett födoämne. Det är ju en av anledningarna till att sjukvårdspersonal avråder föräldrar till barn med besvärliga symptom att experimentera med kosten – även om det skulle kunna hjälpa.

Men det är ju inte vad vi äter som definierar oss, gör oss till dem vi är.

Som han själv sa: ”Ja, jag vill vara som alla andra. Det vill säga: Jag vill inte ha eksem!”

 
 
Vi använder cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli bättre. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies. Läs mer | OK